Vårt kors - Mitt val

Jag är en av dem som nominerat Gunnar Sjöberg till att bli biskop i Luleå stift. 

Om det finns det mycket att säga, t ex om hans sätt att möta människor i öppenhet, om hans humor och värme, om hans sätt att tala om kristen tro så att människor förstår eller om hans mångsidiga prästgärning med erfarenheter från många olika sammanhang i Svenska kyrkan. Jag skulle också kunna skriva om att han inte har doktorerat, att han är den äldsta av kandidaterna eller varför beredningsgruppen inte lyfte fram hans namn trots att det var flera som föreslog det. 

Men den här bloggposten handlar inte om det. Den handlar om hans orädda sätt att kommunicera och stå upp för sina ståndpunkter även när kritiker höjer sina röster. I mina ögon är det en av de viktigaste egenskaper en biskop behöver i den tid och i det samhälls- och kyrkoklimat vi har. En klok biskop arbetar i team med medarbetarna på stiftskansliet. Stiftsadjunkter och stiftsdirektorn kan vara kompententa när det gäller teologi, administration, ledning och många andra frågor. Men när det kommer till att stå i främsta ledet, kanske framför en TV-kamera då kan inte biskopen skicka fram någon annan. Det är i såna typsituationer som Gunnars mod och kommunikationsförmåga kommer att behövas.

Men ingen blir biskop utan kritisk granskning. Den händelse som kommit att bli Gunnars akilleshäl är den s k ”mitt kors-debatten”. Bakgrunden till den är det tragiska mordet på en fransk präst i slutet av juli 2016. Det ledde till att tre präster som driver sajten Kristen opinion beslöt sig för att starta facebookgruppen Mitt kors med syftet att visa solidaritet med förföljda kristna. Gunnar delade några synpunkter om det på sin facebooksida, då han bland annat skrev att kampanjen känns uppviglande och okristlig, eftersom korset också kan komma att användas inte bara för förföljda kristna, utan också mot andra t ex muslimer. Vill man höra Gunnar förklara sig så tycker jag den bästa förklaringen är den han själv ger i Människor och tro i P1 den 12 augusti 2016. I ljuset av kyrkovalet 2017, alltså mer än ett år senare blir det än tydligare att Gunnar hade rätt så som jag ser det. Du kan också läsa Gunnars blogg ”Min syn på saken” från den 4 augusti som också är klargörande.

Bloggen Kristen opinion har kritiserats för att ha kopplingar till SD och hysa rasistiska åsikter, av andra långt innan Gunnar skrev som han gjorde om Mitt kors. Här finns förklaringen till att det är möjligt tolka Mitt kors inte bara som stöd för förföljda kristna utan också som en attack mot Islam, på ett sätt som är eller liknar rasism. Man behöver inte heller läsa många inlägg för att se att den är kraftigt kritisk mot kyrkokansliet som var Gunnars dåvarande arbetsgivare.

Min slutsats är att Gunnar må ha använt alltför polemiska uttryck, vilket han ju också ångrar, men har rätt i sak: Risken att korset används med felaktiga syften är uppenbar. Om du tar dig tid att kolla in de sidor jag länkar till nedan kommer du att upptäcka samma sak.

Så till dig som läser det här och är röstberättigad i valet i Luleå stift: Om du tycker att Gunnar vore en bra biskop föreslår jag att du lägger din röst på honom! Låt i alla fall inte mitt kors-debatten hindra dig.

Till sist: En och annan antyder att Gunnar blev uppsagd från jobbet som kommunikationschef på kyrkokansliet. Kolla inlägget på hans facebook-sida från den 13 september 2017 så får du läsa vad han skriver om det.

Länkar som jag hänvisar till i texten ovan

Människor och tro i P1 den 12 augusti 2016, första inslaget efter vinjetten en minut in i programmet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/765390?programid=416

Min syn på saken, bloggpost från den 4 augusti 2016: https://blogg.svenskakyrkan.se/minsynpasaken/2016/08/04/att-bara-sitt-kors-2/

Kristen opinion: https://kristenopinion.wordpress.com/

Gunnars facebook, bläddra till inlägg den 13 september 2017: https://www.facebook.com/gunnar.sjoberg

Dagstidningen Dagen om Mitt kors med flera läsvärda länkar: http://www.dagen.se/dokument/tidslinje-mitt-kors-fran-borjan-till-slut-1.773116

Gunnars samlade krönikor, en bra bild av hans kommunikation kring samhälle och kyrka: http://www.gunnarsjoberg.se/

Julbrev 2016

2016 går mot sitt slut. Här kommer några glimtar från året.

Vi tillbringade sommaren Bryssel. Fredrik som präst och Anna som husmor i Svenska kyrkan. Det var en rolig sommar med en del jobb, men också utrymme för fritid och semestrande. Sommarjobb av det här slaget håller framtidsdrömmen vid liv om att söka utlandstjänst när tiden är mogen för det.

Trots den långa utlandsvistelsen så blev vi med fritidshus strax före midsommar. Förra sommaren åkte vi runt i Västerbotten och tittade på många gårdar utan att det blev något. Den här sommaren tänkte vi ligga lågt med tanke på att vi skulle vara i Bryssel hela sommaren, men annonsen på blocket var för spännande för att inte kolla upp huset. En gammal gård med lagård och postadress Bjuröklubb blev vår alldeles innan vi skulle åka utomlands. Trots allt har vi hunnit vara där en hel del och det är ett smultronställe. Nån kilometer från havet och utan grannar inom synhåll. Det svarar bra mot våra behov av vila och utrymmen. Där kommer vi att vara mycket. Välkomna att hälsa på när det passar!

Annars har vi jobbat på som vanligt under året. Anna började på en ny förskola med ny arbetsgivare, och det har varit mycket att stå i att starta upp en helt ny verksamhet. Fredrik arbetar fortfarande i Vindeln och det rullar på, med en och annan utmaning för framtiden.

Agnes är det enda av barnen som fortfarande bor hemma. Hon går sista året på Teknikprogrammet på Dragonskolan och har just blivit myndig. Så vi har inte så mycket att säga till om längre… Lina pluggar i Luleå. Hon och Niklas flyttade dit i höstas och hon läser till fastighetsmäklare. Sara tog studieuppehåll från Chalmers och är på Irland och arbetar på en hästgård med turridningar. Vill du veta mer om det så kan du läsa här: http://sarapairland.blogg.se/. Innan året tar slut kommer vi att åka iväg och hälsa på hos Sara, så nyåret firas in tillsammans med henne på Irland.

Konsekvensen av att barnen flyttar hemifrån är att lägenheten har blivit för stor. Därför har vi precis skrivit på ett nytt hyreskontrakt och kommer att flytta ett par hundra meter längre upp på samma gata.

Nu går vi vidare mot 2017. 

God Jul och Gott nytt år önskar Agnes, Lina, Sara, Anna & Fredrik

Julbrev 2015

Ännu ett år har passerat. Så har de flesta av våra julbrev börjat, inte så konstigt med tanke på att de skrivs i juletid en gång per år. Anna har bytt jobb två gånger sen förra julbrevet. Efter ett år på Morgonstjärnans förskola på Berghem så börjar hon på Sandalens förskola den 4 januari. Sandalen ligger ett par hundra meter hemifrån och är en fristående förskola med Svenska kyrkan som huvudman. Under våren slutförde hon även Svenska kyrkans grundkurs. Fredrik är kvar i Vindelns församling med de utmaningar som finns där. Det känns bra och där finns ingen förändring i sikte.

Sara pluggar i Göteborg. Det är tredje året och hon trivs med staden och studierna. Hon lever med sina två marsvin i sitt studentrum. Lina har slutat gymnasiet och planerar för sin framtid och utbildning. Vill ni träffa henne så kolla i kassan på ICA på Västerslätt. Hon har flyttat hemifrån och bor i lägenhet Öst på stan med Niklas och en kattunge. Agnes är den enda av barnen som bor hemma, och hon går andra året på gymnasiet. Det är mycket skoljobb, en hel del med kompisar och hon har precis beslutat sig för att sluta med konståkning. Just nu är nog hon mest lycklig och upptagen av sin hundvalp som kom till henne den 23 december.

Särskilt Fredrik har varit härligt befriad för ansvaret över djur de senaste åren. De som minns vet att vi alltid haft ett eller flera djur i varierande storlekar. Eller som grannen i Lycksele sa till Anna: Du har en hel djurpark och en åsna som betalar alltihop… Så kanske är det inte så förvånande att när vi tar beslut att leva utan djur så skaffar våra barn sina egna djur.

En av årets höjdpunker var när vi åkte till London. Huvudsyftet med resan var en konsert med Ed Sheeran på Wembley, men vi gjorde även annat mycket roligt där. Framför allt fick vi tid att umgås. Tyvärr hade Sara inte möjlighet att följa med den här gången. I skrivande stund planerar vi och drömmer om nästa sommarsemester. Det är en bra sysselsättning så här på årets mörkaste tid.

God Jul och Gott nytt år

önskar

Agnes och Grynet
Lina, Niklas och Junior
Sara, Tarzan och Zorro
Anna och Fredrik

Julbrev 2014

Ännu ett år har passerat medan vi har haft fullt upp med att leva våra liv. Fast på många sätt har 2014 varit ett lugnt år. Vi har landat i Umeå och en ny livssituation. Väldigt många måsten blev kvar i Lycksele och vi saknar dem inte. Det känns bra.

Sara bor och pluggar i Göteborg och trivs. Åtminstone hör vi sällan av henne så det får ses som ett tecken på att hon är på rätt ställe. Agnes och Lina går första respektive tredje året på Teknikprogrammet på Dragonskolan här i Umeå. Plugg, träning, kompisar och extraknäck i lite varierande omfattning fyller deras dagar. Och en och annan TV-serie på Netflix förstås.

För några dagar sen gjorde Anna sista arbetsdagen på förskolan i Ersmark, och nu väntar en nybyggd förskola på Berghem på lagom promenadavstånd hemifrån. Utöver jobbet är hon också student på Svenska kyrkans grundkurs på distans i Älvsbyn. En utbildning som ger tid till eftertanke och fördjupning och syftar till att lägga grund för att förverkliga våra framtidsplaner när tiden är mogen för det.

Fredrik är kvar som kyrkoherde i Vindeln och så kommer det att bli så långt man kan blicka. Det finns gott om utmaningar i arbetet och trivseln är hög. Även om dagarna ibland blir långa med oregelbundna arbetstider och pendling så är det aldrig jobbigt att åka till jobbet, trots en viss morgontrötthet. Det är ett gott tecken.

Så vill önska er alla som läser detta en God jul och ett gott nytt 2015.

Julbrev 2013

2013 går mot sitt slut. Det har varit ett händelserikt år för oss. Efter flera snabba flyttar bor vi nu i hyrd lägenhet på Haga i Umeå. Ingen villa är modellen för tillfället. Att bara låsa dörren när vi far hemifrån, eller ringa vaktmästaren när något går sönder.

Anna arbetar på förskola i Ersmark där hon trivs bra och Fredrik i församlingen i Vindeln där nya utmaningar möter dagligen. Agnes går i 9:an på Hagaskolan, tränar konståkning och tävlar för UIK. Lina går andra året på teknikprogrammet på Dragonskolan. Hon rider på Hippologum och får tävla med ridskolehäst. Sara bor i Göteborg och pluggar sen i höstas kemiteknik på Chalmers med målet att bli civilingenjör och lärare.

Lovis, vår tioåriga blandrashund finns inte längre. Ålder och ändrat beteende gjorde att vi tog beslutet att ta bort henne i slutet av sommaren. Flyttar och förändringar i livssituationen gjorde inte tillvaron tryggare för henne, och våra jobb för långt hemifrån för att åka hem på lunchen bidrog till beslutet. Sorligt ja, men förutsättningarna för ett bra liv för henne fanns inte kvar.

Förutsättningarna för livet fick sig ännu en törn i juni då Fredrik fick sin andra hjärtinfarkt. Även denna gång en liten hjärtinfarkt och inga bestående medicinska men. Efter den förra hade jag gjort flera positiva livsstilförändringar; slutat röka, börjat motionera och ätit medicin. Så när det blev en till så var överraskningen än större. Fysiken är bättre än på många år, men hjärtinfarkter passerar inte utan spår. Vad hindrar att det inte blir en tredje gång?

I det stora hela mår vi ändå bra, är tacksamma för livet och ser fram emot 2014 med tillförsikt.

Vi önskar er alla en God Jul och ett Gott nytt 2014!

Julbrev 2012

De senare årens julbrev från oss har haft en hög faktor av ”var det så här det skulle bli-mentalitet”. Så blir det inte i år. För så har inte 2012 varit, särskilt inte det sista kvartalet, vilket får bäring in på 2013. För att börja i nån ända så kommer Anna och Agnes att flytta till vår lägenhet på Morkullevägen 18 i Umeå. Det blir redan i början av januari eftersom Anna börjar arbeta på förskolan Tvillingen i Ersmark och Agnes hoppar in i åk 8 på Hagaskolan. Agnes kommer att fortsätta med konståkningen och träna med åkarna i Umeå. Umeåflytten skulle väl inte ha skett om inte Fredrik innan dess sökt tjänsten som kyrkoherde i Vindeln. Anställningsintervjun har varit och vi väntar nu på besked från den. Oavsett vilket är situationen i nuvarande arbete och skola sådan att Fredrik kommer att jobba i Lycksele fram t o m sommaren, då också Sara och Lina går klart läsåret på Tannbergsskolan. Vi som blir kvar i Lycksele kommer att bo i en lägenhet på Bångvägen 35 eftersom vi sålt huset och lämnar det den 18 januari. Huset skulle ha sålts i vilket fall eftersom några delar av husägandet (läs ansvaret och arbetet) inte tilltalar oss det minsta. Lina går första året på teknikprogrammet och trivs bra, siktar på en inriktning mot design och produktutveckling. Hon har slutat som aktiv konståkare men hjälper till som tränare på fritiden. Sara går sista året på naturvetenskapliga programmet och om allt går som hon planerar flyttar hon till Göteborg i höst för vidare studier på Chalmers. Hennes fritid är rätt så mycket i stallet och i år har hon börjat som ännu ej utbildad ridinstruktör, men tycker det är kul och kan tänka sig fortsätta med det.

Den minnesgode och problemsökande läsaren funderar nu hur vi kommer att göra med hästen då vi flyttar och även där har det varit ett turbulent år. När året började hade vi ponnyn Chassen men då Sara och Lina både växt och utvecklats som ryttare började vi titta efter stor häst och 1 mars köpte vi Asta, ett halvblodssto med 1,68 i mankhöjd. Tyvärr blev Asta sjuk i oktober och efter fyra dygns kämpande med förstoppad tarm och kolik orkade hon inte längre, så tidigt på morgonen den 25 oktober dog hon framför våra ögon. Jag kunde aldrig tro att det djur som jag raljerat så mycket över (hästpappans roll köra-bära-betala) skulle betyda så mycket och väcka såna känslor över att förlora. För särskilt Sara och Lina är det inte bara sorgen över hästen utan också hela livsstilen med egen häst samt tiden och gemenskapen i stallet som förändras. Båda rider några andra hästar, och vi har beslutat att inte köpa någon egen p g a alla flyttar vi står inför det närmaste halvåret. Livet förändras, både på sätt som vi önskar och väljer, men ibland också utan kontroll. Vi vill önska dig som läser en riktigt God Jul och ett Gott Nytt 2013 med utmaningar som får dig att växa! Agnes, Lina, Sara, Anna och Fredrik Juul

Julbrev 2011

Det är julaftonskväll och lugnet har lagt sig och det har blivit dags att sammanfatta 2011.
Agnes sitter här i soffan och har svårt att komma på vad 2011 inneburit för henne. Vi konstaterar att hon har bytt skola och börjat sjuan med allt vad det innebär. Hon trivs bra och har bra kompisar i skolan och på fritiden. Hon åker fortfarande konståkning och tränar och tävlar regelbundet.
Lina går i nian och pluggar hårt och funderar på vad hon ska välja i gymnasiet. Fritiden handlar mycket om ridning, fotografering och kompisar.
Sara går tvåan på naturvetenskapliga programmet. På fritiden handlar det om Chassen, familjens ponny som Sara och Lina sköter, och efter det är det inte mycket tid kvar till annat.
Anna jobbar vidare på Norrskenets förskola där hon jobbar med de allra yngsta barnen. Efter att ha haft ett flertal år med olika sidouppdrag jobbar hon åter enbart i barngrupp vilket känns roligt. Under hösten har Anna efter drygt 21 år som förskollärare blivit ”legitimerad” av skolverket.
Fredrik jobbar på i församlingen och trivs med det. Vid sidan av arbetet är det mycket musik i ett par olika band. Den som läst och minns fjolårets julbrev kommer ihåg att vi trodde han fick hjärtinfarkt men som visade sig vara problem med bröstryggen. När symptomen kom igen denna sommar så argumenterades en stund om problem med ryggen men när läkaren argumenterade med EKG var diskussionen slut. Det var en hjärtinfarkt med påföljande ballongsprängning av två kranskärl. Sju veckors sjukskrivning och rehabilitering och sjukgymnastik under hösten har gått mycket bra, och idag är Fredrik en rökfri motionär som med hjälp av livsstilsförändringar och medicin hoppas på att kunna skriva många julbrev de kommande åren. Processen kring hjärtinfarkten har varit turbulent för hela familjen, och väckt många frågor om livet och livets villkor.

Vi hoppas på ett lyckligt 2012 för oss och för er och tillönskar er en god fortsättning på helgerna!

Agnes, Lina, Sara, Anna & Fredrik

Julbrev 2010

Ännu ett år har snart passerat och det är lätt att konstatera att åren går. Tänk till exempel på såna händelser som att få fira 20-årig bröllopsdag, eller att barnen börjat komma till gymnasieåldern. Inget unikt i sig men dock markörer på att åren går.
En annan sorts åldersmarkör (men med lycklig utgång) är att Fredrik fick åka ambulans till akuten med symptom på hjärtinfarkt men som visade sig var besvär med bröstryggen. Inget alvarligt alltså även om det såg illa ut ett tag och väckte en del tankar om livet och dess villkor.
Annars jobbar vi på som vanligt. Anna inom förskolan med ett delvis utökat ansvar, och Fredrik inom församlingen. Sara har börjat på Naturvetenskapliga programmet, Lina går i åttan, och Agnes i sexan.
Fritiden fylls mycket av barnen och deras aktiviteter. Agnes och Lina tränar och tävlar i konståkning och tränar 4-5 gånger per vecka. Chassen kräver daglig skötsel på stallet och det involverar hela familjen på det ena eller andra sättet. Anna gillar särskilt att skjutsa hela hästekipaget och ryttarna till tävlingar, inte minst med tanke på att få backa med hästfinka på parkeringar överfulla med bilar, hästtransporter, hästar, barn och ungdomar.
En hel del musik har också året inneburit. Fredrik håller igång med tre band och summerar ett 30-tal spelningar under året. Den som vill vet mer om det hittar det här: http://fredrikjuul.webs.com/

God Jul och Gott nytt år önskar Agnes, Lina, Sara, Anna & Fredrik

Julbrev 2009

Det fanns inte plats för dem inne i härberget.
Var skulle man tillbringa julnatten om inte i ett stall?

2009 har snart passerat. För vår del började det med de sista dagarna på Gran Canaria och med en kylslagen hemkomst. Det skiljde 54 grader då vi åkte från San Agustin tills vi kom hem till Lycksele. Ändå gick det förvånansvärt snabbt att anpassa sig till Lycksele och vardagsverkligheten här. Fast å andra sidan så tänker vi på eller kommenterar utlandstjänstgöringen flera gånger i veckan. Just nu finns det dessutom flera intressanta utlandstjänster utannonserade…

Här hemma är det i det stora hela som vanligt. Arbete och skola fyller ut tiden väl och förutom det våra fritidsaktiviteter med konståkning, musik och hästar. Som om det inte fanns nog att göra så köpte vi en egen häst i slutet av sommaren. Han heter Chasmir och är en New Forest D-ponny som framförallt Sara och Lina ansvarar för, men man kan lugnt säga att hela familjen påverkas av att vara hästägare.

Med dessa rader vill vi önska er alla en God jul och Gott nytt år!

Agnes, Lina, Sara, Anna och Fredrik Juul

Jerry

ICA-Jerry landar rakt i mitt hjärta. Reklam är ju just reklam och normalt låter jag mig inte påverkas medvetet. Men när de gäller de tre avsnitt som hittills finns med Jerry så är jag såld. En välgjord och genomtänkt reklam med ett djupare syfte än bara att tjäna pengar. Jerry, eller snarare Ulf och de andra, sätter våra fördomar på skam - men det görs med kärlek och humor.

Lycksele på kartan

Det är total mediahype i Lycksele just nu. Team Pontare med Lyckselekören i körslaget. Rabih Jaber i IDOL 2009. Mycket snack om PR-värde i företagsföreningen. Kommunledningen myser. Sätta Lycksele på kartan o s v. Själv rasar förfrågningarna in till mig om min hitills okände lillebror Calle som också klarar sig bra i idol. Kan det vara så verkligen?










Bröder?
Lika som bär?

Canal plus #4

Jag säger som Stenmark: He gå int å förklar för dem som int begrip.

Canal plus och Svenska hockeyförbundet har gjort bort sig i mina ögon. Hade samma typ av händelse gällt en homosexuell eller en invandrare så hade det blivit åtal och fällande dom. Med rätta. Att i en reklmasnutt låta en ishockeyspelare tackla en konståkare är knappast straffbart. Jag har inte heller nån aviskt att ta reda på om det är det. Men Canal plus har avslöjat sitt bristande omdöme och sin brist på moral. Svenska hockeyförbundet har avslöjat sin flathet. Samma mönster känner vi igen från historien. Förintelsen, för att ta ett grovt exempel, hade aldrig behövt äga rum om omdöme och moral hade varit ledord för de ansvariga, och om omvärlden inte hade reagerat med tystnad.

Jag är fullt medveten om att den här reklamsnutten inte är det värsta som hända. Inte på långa vägar att jämföra med förintelsen, apartheid, krig, svält, AIDS-spridningen i tredje världen eller ens testikelcancer.

Det är sorligt att Canal plus låter sprida såna värderingar som reklamen gjort. Än mer när ansvariga säger att man förstår att den kan missuppfattas och säger att det inte var avsikten. Då borde det vara enkelt att säga att det blev fel, att sluta sända reklamen och be om ursäkt. Om avsikten hade varit att misskreditera konståkningen förstår jag att det varit svårare att be om ursäkt, för om det varit avsikten så hade man lyckats med att framföra sitt budskap. Det har man inte gjort nu. Kanske dags att byta reklmbyrå?

För min del avslutas frågan här och nu med ett citat av Martin Luther King Jr: Our lives begin to end the day we become silent about things that matter.

Canal plus #3

Tro det eller ej - jag fick ett svar från Canal plus...

--------------------------------------------------------------------------------
Subject: RE: SV: Ang reklaminslag i Canal plus
Date: Tue, 22 Sep 2009 16:18:09 +0200
From: Martina.Laurin@canalplus.se
To: fredrikjuul@hotmail.com

Hej Fredrik

Vi beklagar att du tar illa vid dig av den reklam som vi på CANAL+ gör för Elitserien. Detta har självklart inte varit vår avsikt och vi sätter inte någon värdering i de olika sporterna. Det vi har velat förmedla är enbart att Elitserien statar på CANAL+.

Med vänliga hälsningar
Martina Laurin

--------------------------------------------------------------------------------
RE: SV: Ang reklaminslag i Canal plus‏
Från: Fredrik Juul (fredrikjuul@hotmail.com)
Skickat: den 24 september 2009 00:35:48
Till: martina.laurin@canalplus.se; jorgen.lindgren@swehockey.se; per.adler@konstakning.rf.se

Tack för svar.

Nu är det ju inte bara jag som tar illa vid mig, utan hela konståkningssverige som rasar för att citera dagspressen.

Om er avsikt var att berätta att Elitserien börjar men så många många reagerat negativt på det sätt som det budskapet framfördes på så vore det väl enkelt och på sin plats att plocka bort reklamen och be om ursäkt.

________________________
Fredrik
Lycksele konståkningsförening

Canal plus #2

Jag fick svar från Konståkningsförbundet med förståelse, från VK med nyfikenhet och från Hockeyförbundet med ointresse. Så jag skrev ett nytt mail till hockeyförbundet...


From: Jorgen.Lindgren@swehockey.se
To: fredrikjuul@hotmail.com
Date: Tue, 22 Sep 2009 13:17:38 +0200
Subject: SV: Ang reklaminslag i Canal plus

Hej Fredrik
Tack för ditt mail. Vi på Svenska Ishockeyförbundet har inget att göra med denna reklam. Hockeyligan har ansvaret för att drifta elitserien och dom i sin tur har ett avtal med Canal+, vad vi förstår så är det dom som gjort detta filminslag. Vi har full förståelse för dina synpunkter och håller med om att reklamfilmen lätt kan missuppfattas och därför borde ha utformats på ett annat sätt.

Med vänliga hälsningar
Jörgen Lindgren


Från: Fredrik Juul (fredrikjuul@hotmail.com)
Skickat: den 22 september 2009 15:44:41
Till: jorgen.lindgren@swehockey.se; info@canalplus.se; per.adler@konstakning.rf.se

Då återstår bara frågan om hockeyförbundet är beredda att agera?

Ett reklaminslag som du inte ansvarar för ger negativa konsekvenser för den idrott som du arbetar för. Ni är ju i högsta grad beroende av hockeyn har ett gott anseende. Bara för att hockeyförbundet inte ansvarar för reklamen betyder det inte att ni inte har något med den att göra.

Om det är som du skriver, att du förstår mina synpunkter och håller med om möjligheten att missuppfatta, så borde steget till att agera vara enkelt och nödvändigt. Det skulle både hockeyn och konståkningen tjäna på i det här läget. Välkommen in på banan!
________________________
Fredrik Juul
Lycksele konståkningsförening

Jag skrev ett mail till Canal plus...

Ang reklaminslag i Canal plus‏
Från: Fredrik Juul (fredrikjuul@hotmail.com)
Skickat: den 21 september 2009 01:16:23
Till: info@canalplus.se; support@elitserien.nu; christer.englund@swehockey.se; jorgen.lindgren@swehockey.se; per.adler@konstakning.rf.se; 71000@aftonbladet.se; thomas@kraftfull.com; Allan Fjällström (allan.fjallstrom@vk.se); info@folkbladet.nu; tips@expressen.se; Kanslist LSK (lycksele.sportklubb@telia.com); Jessica Tjällman (jessica_tjallman@hotmail.com); info@tv4.se; info@svt.se

Till:
Canal plus
Svenska Ishockeyförbundet
Elitserien.nu
Svenska Konståkningsförbundet
Aftonbladet
Expressen
SVT
TV4
Västerbottenskuriren
Västerbottens folkblad
Lycksele sportklubb


Det är höst och Elitserien i Hockey börjar igen. Canal plus gör tydligt i sin TV-reklam att hockeyn tar plats på isen. Det är beklämmande vilken syn på konståkning som kommer fram i det reklmainslag som sänds återkommande på TV:n och som annars kan ses på Canal plus hemsida http://www.canalplus.se/elitserien.

Det är oklart vem som är ansvarig och vem betalar reklaminslaget. Är det Canal plus själva? Är det Elitersieföreningen eller är det Svenska Hockeyförbundet?

Jag är pappa till två tjejer, 10 och 13 år som åker konståkning, och jag är dessutom ordförande i Lycksele konståkningsförening. Jag vet hur en liten konståkningförening får kämpa med såväl istider som attityder i konkurrens med hockeyföreningen. Lokalt har vi ett gott och aktivt samarbete med Lycksele sportklubb och möter ändå beklämmande attityder. Jag förstår nu att det är ett långt större problem än jag anat när sådana här reklaminslag kan ta plats i TV-rutan sanktionerade från högsta ort.

Jag förutsätter att detta reklaminslag snarast slutar att sändas samt att ansvariga personer offentligen, med minst lika stort mediagenomslag som rikstäckande TV reklam, tar avstånd från de värderingar som inslaget innehåller samt ber alla konståkare om ursäkt.

Men hopp om att idrottens grundläggande värderingar gäller alla idrotter!

Fredrik Juul
Lycksele konståkningsförening

Lagens långa arm är flexibel

Vanans makt är stor. Ikväll då jag skulle från stan ner till Shell körde jag som jag alltd gjort. Precis då jag passerade den relativt nyuppsatta skylten med betydelsen "förbjuden motortrafik - gäller ej fordon med särskilt tillstånd" blev jag också medveten om att polisbilen stod och tittade på mig. Jag övervägde att stanna och känna på nån ytterdörr för att så att säga ge mig själv särskillt tillstånd att köra där men struntade i det och körde lugnt vidare mot Shell. Bylingen följde efter och stannande mig med sirén och blåljus precis lagom utanför Shells stora nya panoramafönster där i runda svängar 30 nyfikna tittade på medan jag klev ur bilen, visade körkortet, blåste i alkometern, samt fick höra att bilen var OK av de två pojkarna som uppenbarligen blivit godkända på polishögskolan.
Sedan frågades om jag var medveten om mitt trafikbrott som ju skulle föranleda en bot. Jag medgav brottet och förklarade att jag kört den där gatan förut (ungefär sedan de gick i förskolan fast det sa jag aldrig högt) när det var tillåtet och tänkte mig inte för helt enkelt.
Döm om min förvåning, och förhoppningsfulla glädje när den ena gossen till den andra ställer frågan: Hur ska vi göra? Den andra lägger huvudet på sned efter en stunds funderande och benådar mig på stående fot. Ingen böter således och en av de farligaste männen i samhället går fortfarande fri.
Bara för några dar sedan var en av mina kompisar i en liknande situation, men hade ett helt annat brott då han avsiktligt hade underlåtit sig att använda körriktningsvisaren. Han undkom dock inte domen men fick höra lagens väktare ställa samma fråga till varandra: Hur ska vi göra?
Jag undrar helt enkelt: Om det nu finns lagar som är tydliga och nån bryter mot dem och dessutom blir ertappad, varför får man inte böta då? Vad ger den enskillde polismannen rätt att själv ta ställning i såna frågor?
Jag bara undrar eftersom jag ju betalar skatt och i grunden är glad för att vi har polis. Men om de ägnar sig åt rena dumheter och dessutom inte tar betalt när de kan så måste jag få tillstå att jag blir lite irriterad. Fast det är ju bra att jag kan göra nått annat för pengarna...

Facebook gjorde det igen.

Previously: Vid pass 18.00 glömde jag väskan hos släktingarna strax utanför Umeå. Endast 25 min senare kom jag på det, men då jag redan var försenad på väg hem och dessutom hade släpen full med virke var det inte aktuellt att vända. En mobil facebook-fråga kl 18.32 resulterade i ett svar i samma forum kl 22.38 och efter ett telefonsamtal i dag så får jag hem väskan uppskattningsvis kl 19 ikväll.

Informationsteknologirationalisering.

Kommer att blogga mer bara Facebook-skovet släpper.

Guitar Hero är en kulturinformatör

Kanske inte finkultur i ordets snävaste bemärkelse men mina barn känner numera till Lynyrd Skynyrd, Survivor, Steve Miller band, Ozzy Osbourne och Pat Benetar till skillnad från Idol-Erik, Idol-Agnes, Idol-Petter-Niklas och allt vad dom nu heter.

F ö funderar jag på att blogga mer igen bara jag blir fri från FB-missbruket.

Guitar hero vs IRL

Fick hjälp med att stava på en tanke idag: Vi har sen några veckor ett PS3 med Guitar hero world tour. I sannning ett skojigt TV-spel. Men ändå: Vore det inte klokare att spela gitarr med barnen på riktigt istället för att att trycka på färgade plastleksaker som ju inte har så mycket med musik att göra egentligen?
Tanken kan överföras på andra områden: Blogg, facebook eller möjligen riktiga vänner?

Facebook - Blogg 2-1

Att facebooken nu leder över bloggen känns ungefär som när Skellefteå ligger under mot Färjestad. Facebook är snabbt och ytligt - precis sån jag är men inte vill vara. Jag vill vara eftertänksam och analytisk så som bloggen är. Därför kan man lugnt säga att bloggen är mitt lag. Sen är det en annan sak att jag har ett facebookberoende.
En god vän frågade fascinerat hur jag kunde uppdatera statusen på facebook så ofta och likt en missbrukare hittade jag på en rad "rimliga" förklaringar medan sanningen fördunklades: Jag är missbrukare.
När då sedan följade historia inträffar är det bara för mycket och jag tvingas ge facebook ytterligare en poäng i matchen mot bloggen:
Tonårsdottern och resten av familjen stannade på Statoil i Vännäsby på väg hem från Umeå i söndags, bl a för toabesök. Inne på densamma (toan alltså) glömde hon telefonen och ringde en halvtimme senare desperat till mig som var hemma och sa som det var. Jag ringde macken och försäkrade mig om att telefonen var där och la ut en statusuppdatering på facebook om att den som passerar kunde ta med den hem. 3 timmar senare är allt fixat och 20 timmar senare har telefonen förflyttat sig 10 mil tillbaka till tonårsdottern och allt detta endast med 5 minuters engagemang från mig.
Det smärtar lite att inse att jag fick nytta av facebook och dess snabba ytlighet.
Att jag dessutom fick träffa en ungdomskamrat för första gången på 20 år IRL var en kul bonus.