Julbrev 2018

Mitt i livet. På flera sätt.

Det ena är åldern. En av oss har fyllt 50 men inte den andra. Hälften gjort och typ hälften kvar. Åren går men det är som det ska vara och det känns bra!

På ett annat sätt är vi mitt i livets alla skiftningar mellan framtid och längtan å ena sidan, och oro och osäkerhet å andra. Det förstnämnda handlar om att äntligen åka iväg på vår mångåriga livsdröm: Jobb i Svenska kyrkan i utlandet och nu blir det på Teneriffa där Anna är diakoniassistent och Fredrik kyrkoherde. Vi började med tjänstledighet och sjukskrivning i augusti men kommer att åka iväg så snart det blir 2019. Det senare handlar om sjukdom bland nära och kära – en oro och omsorg som alltid kommer att finnas och som det finns mycket att säga om, men inte i det här forumet.

Början av året präglades av avslut och uppbrott. Sedan vi sökt jobben så var det en tid av funderingar och förhoppningar, kryddat med uppbrott och avsked, allt med sin kulmen i början av sommaren då vi båda slutade på våra respektive jobb, inte utan känslor och saknad. Lägenheten i Umeå lämnades och sedan dess är vi i huvudsak bosatta i fritidshuset i Bjuröklubb även om hösten tillbringats en hel del hos döttrarna i Umeå med kvartande i soffa och på luftmadrass.

Den här hösten har också inneburit gott om tid med och för varandra, eftersom arbetstiden har varit max halvtid. Det har också inneburit tid för reflexioner över livet och livets villkor, och det behövs.

Om vi då försöker summera allt ihop så har 2018 varit ett år med stora förändringar, och stora frågor. Vi ser fram emot att än mer möta livet och vandra vägen framåt i förhoppning om att målet ska vara nåbart.

God Jul och Gott Nytt År önskar Anna & Fredrik!

Fredrik funderar i oktober: Varken varken eller eller

Jag är inte bekant med Gunnar Ekelöf. Jag har förstås aldrig träffat honom, och inte heller läst speciellt mycket av honom. Nog nämndes han i skolans undervisning i litteraturhistoria, men vi blev inte bekanta ändå.

Nu har jag och mina tankar fastnat i ett uttryck från en av hans dikter och det vill inte ge sig iväg, och ju mer jag tänker på det desto mer förstår jag att det handlar om vår livssituation just nu. Det är i den rätt så långa dikten Absentia Animi från 1949 som han skriver om livet, i alla fall som jag förstår det. Och där, ganska långt in i dikten så kommer det, uttrycket som håller sig kvar: Varken varken eller eller.

Jag och Anna har slutat på våra jobb i våras. Och lämnat vår lägenhet under sommaren. Men inte flyttat iväg till nytt jobb och ny lägenhet trots att det var så det var planerat. Skälet till att det blivit så är sjukdom i familjen.

Det innebär att vi hamnat i ett sorts mellanrum som man kanske kunde tro är besvärande. Och det är klart: Ser man till karriär, ekonomi och hälsa så är det besvärande. Men på ett annat plan där ledorden är omtanke, vila, eftertanke och livskvalitet så är det rätt så skönt. Det är väl som livet är allt som oftast. I skärningspunkten mellan ytterligheterna. Det finns alltid flera sätt att se på sakerna. Det finns alltid saker som kan bli bättre men i det stora hela så är det ganska bra. Varken bra eller dåligt, varken varken eller eller.

Dessutom är det ju ibland så att då man ser tillbaka ser man saker som man inte skulle ha sett eller förstått annars. Kanske kan det bli så den här hösten?