2019 inleddes med att vi packade våra väskor och flyttade
till Los Cristianos på Teneriffa för arbete på Svenska kyrkan. Här har vi
landat på en fantastisk plats i en fantastisk församling. Nog är det intensivt
på arbetet och ibland blir det både många och långa dagar. Men det är oftast
roligt och meningsfullt, och det är mängder med livgivande möten med massor av
människor. Här har vi det bra och här blir vi kvar så som det känns nu.
Med den erfarenhet vi har av utlandskyrkan och av resande så
svarar livet här bra mot hur vi föreställt oss att det skulle vara. Det känns
tryggt och säkert, man behöver inte sakna något speciellt som man inte kan vara
utan, och då vi eller andra åker från Sverige så följer det ofta med sånt som
man kan tyckas behöva. Det som vi däremot inte riktigt hade klart för oss då
man flyttar så definitivt och under så lång tid är att det finns ett socialt
pris. När barnen fyller år, när det bjuds till 50-årsfest, när släkten ska äta
julbord eller när familjen drabbas av sjukdom så är man på fel ställe. Det är
inte så att man inte klarar av det, det är bara det att det har sitt sociala
pris. Man missar en del av det som man är van att kunna ta bilen för att vara
med på. I de situationer då det kommer till kritan så är det förstås inte
omöjligt att ta sig hem.
I september åkte vi till Sverige för att följa Fredriks
mamma Märtha till sista vilan. Redan under sommaren då vi var hemma i Sverige
så märktes att hon tappat gnistan och den 17 augusti drog hon sitt sista
andetag. Nu vilar hennes kropp bredvid Kaare på kyrkogården i Skellefteå och
hon fick somna in i den tron som hon levde i, förvissad om att de nu får leva
tillsammans i det eviga livet. Visst är det tomt utan henne, men så som de
sista åren varit också en lättnad.
Livet går vidare och vi är glada att få börja 2020 och
önskar er, alla som läser, en God Jul och ett Gott Nytt År!
Och om det är så att ni kan övervinna er flygskam så är ni
välkomna att hälsa på – men hör av er innan för säkerhets skull!
