Ännu ett år. Man får va tacksam så länge det är så. Inte för att det är nån direkt och överhängande risk men små påminnelser kommer ju, t ex att man i och med 55-årsdagen får inbjudan att stå i kö för trygghetsboende.
Året inleddes annars med festlig diakonvigning för Anna i
Luleå domkyrka. Det är väl om inte annat ett tecken att ålder inte behöver vara
ett hinder för att söka nya vägar. Anna trivs med jobbet som diakon i Sorsele
där det finns både möjligheter och utmaningar.
För Fredriks del är livsresan av ett annat slag och man kan
säga att det går utför, i alla fall då man tittar på vågen.
Livsstilsförändringarna som följer då man får utmana sina vanor och
prioriteringar gör skillnad och ger förutsättningar för några år till på resan.
Hjälpen och motivationen hittades i behandling på beteendemedicin på
Sorselegården och till dig som har behov och får en sån möjlighet så
är det bara att lyckönska.
Vi räknar helt enkelt med att hänga med ett tag till och
även om det inte finns några konkreta planer på förändring så tror och hoppas
vi att vi ännu inte blivit överraskade av livet för sista gången.
Julen firas med arbete och det viktigaste är att få vara
delaktig i ”jul i gemenskap” på församlingsgården förutom ett gäng gudstjänster
som ju också hör till.
God Jul och gott nytt år!
