Lagens långa arm är flexibel

Vanans makt är stor. Ikväll då jag skulle från stan ner till Shell körde jag som jag alltd gjort. Precis då jag passerade den relativt nyuppsatta skylten med betydelsen "förbjuden motortrafik - gäller ej fordon med särskilt tillstånd" blev jag också medveten om att polisbilen stod och tittade på mig. Jag övervägde att stanna och känna på nån ytterdörr för att så att säga ge mig själv särskillt tillstånd att köra där men struntade i det och körde lugnt vidare mot Shell. Bylingen följde efter och stannande mig med sirén och blåljus precis lagom utanför Shells stora nya panoramafönster där i runda svängar 30 nyfikna tittade på medan jag klev ur bilen, visade körkortet, blåste i alkometern, samt fick höra att bilen var OK av de två pojkarna som uppenbarligen blivit godkända på polishögskolan.
Sedan frågades om jag var medveten om mitt trafikbrott som ju skulle föranleda en bot. Jag medgav brottet och förklarade att jag kört den där gatan förut (ungefär sedan de gick i förskolan fast det sa jag aldrig högt) när det var tillåtet och tänkte mig inte för helt enkelt.
Döm om min förvåning, och förhoppningsfulla glädje när den ena gossen till den andra ställer frågan: Hur ska vi göra? Den andra lägger huvudet på sned efter en stunds funderande och benådar mig på stående fot. Ingen böter således och en av de farligaste männen i samhället går fortfarande fri.
Bara för några dar sedan var en av mina kompisar i en liknande situation, men hade ett helt annat brott då han avsiktligt hade underlåtit sig att använda körriktningsvisaren. Han undkom dock inte domen men fick höra lagens väktare ställa samma fråga till varandra: Hur ska vi göra?
Jag undrar helt enkelt: Om det nu finns lagar som är tydliga och nån bryter mot dem och dessutom blir ertappad, varför får man inte böta då? Vad ger den enskillde polismannen rätt att själv ta ställning i såna frågor?
Jag bara undrar eftersom jag ju betalar skatt och i grunden är glad för att vi har polis. Men om de ägnar sig åt rena dumheter och dessutom inte tar betalt när de kan så måste jag få tillstå att jag blir lite irriterad. Fast det är ju bra att jag kan göra nått annat för pengarna...

Facebook gjorde det igen.

Previously: Vid pass 18.00 glömde jag väskan hos släktingarna strax utanför Umeå. Endast 25 min senare kom jag på det, men då jag redan var försenad på väg hem och dessutom hade släpen full med virke var det inte aktuellt att vända. En mobil facebook-fråga kl 18.32 resulterade i ett svar i samma forum kl 22.38 och efter ett telefonsamtal i dag så får jag hem väskan uppskattningsvis kl 19 ikväll.

Informationsteknologirationalisering.

Kommer att blogga mer bara Facebook-skovet släpper.

Guitar Hero är en kulturinformatör

Kanske inte finkultur i ordets snävaste bemärkelse men mina barn känner numera till Lynyrd Skynyrd, Survivor, Steve Miller band, Ozzy Osbourne och Pat Benetar till skillnad från Idol-Erik, Idol-Agnes, Idol-Petter-Niklas och allt vad dom nu heter.

F ö funderar jag på att blogga mer igen bara jag blir fri från FB-missbruket.

Guitar hero vs IRL

Fick hjälp med att stava på en tanke idag: Vi har sen några veckor ett PS3 med Guitar hero world tour. I sannning ett skojigt TV-spel. Men ändå: Vore det inte klokare att spela gitarr med barnen på riktigt istället för att att trycka på färgade plastleksaker som ju inte har så mycket med musik att göra egentligen?
Tanken kan överföras på andra områden: Blogg, facebook eller möjligen riktiga vänner?

Facebook - Blogg 2-1

Att facebooken nu leder över bloggen känns ungefär som när Skellefteå ligger under mot Färjestad. Facebook är snabbt och ytligt - precis sån jag är men inte vill vara. Jag vill vara eftertänksam och analytisk så som bloggen är. Därför kan man lugnt säga att bloggen är mitt lag. Sen är det en annan sak att jag har ett facebookberoende.
En god vän frågade fascinerat hur jag kunde uppdatera statusen på facebook så ofta och likt en missbrukare hittade jag på en rad "rimliga" förklaringar medan sanningen fördunklades: Jag är missbrukare.
När då sedan följade historia inträffar är det bara för mycket och jag tvingas ge facebook ytterligare en poäng i matchen mot bloggen:
Tonårsdottern och resten av familjen stannade på Statoil i Vännäsby på väg hem från Umeå i söndags, bl a för toabesök. Inne på densamma (toan alltså) glömde hon telefonen och ringde en halvtimme senare desperat till mig som var hemma och sa som det var. Jag ringde macken och försäkrade mig om att telefonen var där och la ut en statusuppdatering på facebook om att den som passerar kunde ta med den hem. 3 timmar senare är allt fixat och 20 timmar senare har telefonen förflyttat sig 10 mil tillbaka till tonårsdottern och allt detta endast med 5 minuters engagemang från mig.
Det smärtar lite att inse att jag fick nytta av facebook och dess snabba ytlighet.
Att jag dessutom fick träffa en ungdomskamrat för första gången på 20 år IRL var en kul bonus.

Den individuella utvecklingsplanen med skriftliga omdömen

Så fint heter det i de finurliga små lapparna som vi får från barnens skola. Betyg hette det när jag gick i skolan. Och det är fel metod, tycker jag, för att ge elever uppmuntran till att nå målen. Det föder tävling mot varandra. Vi riskerar att få en skola där det viktigare att vara bättre än andra än att lära sig nåt. För höga betyg (eller goda omdömmen som det säkert heter) är inte samma sak som att man fått några kunskaper. Men det förstår inte Jan Björklund och hans gelikar. Men det var i alla fall inte jag som röstade in dom i regeringen...

Facebook - Blogg 1-1

Dags för ett nytt vägval...
Min relation till facebook liknar en periodares missbruk. Första gången jag la av skrev jag så här. Sen åkte jag dit för nån månad sen igen. Jag har svårt att låta bli, och har väl viss njutning av det också. Det är rätt kul med snabba kontakter med många vänner. Fast jag saknar substans och analys. Det ger bloggen utrymme för, även om jag alltför sällan tar det tillfället. De senaste dagarna har jag tänkt att jag borde kunnat blogga om Obamas goda beslut om Guantanamo, eller om svenskkyrkliga prästers oväntat positiva inställning i frågan om samkönade äktenskap, eller varför inte uppdrag gransknings reportage om det katolska prästbrödraskapet och deras intentioner i Sverige. I sanning ämnen att fördjupa sig i och analysera.
I vilket fall verkar inte blogg och facebook kunna samexistera i mitt liv. Den ena tar ut den andra.
Jag återkommer när jag har en behandlingsplan...

Är det skönt att komma hem?

Det är nog veckans vanligaste fråga. Och vad svarar man då en sån fråga? Jo, givetvis är det skönt att komma hem och träffa människor som man tycker om och inte har träffat på några månader. Det är skönt att komma hem till nån sorts trygghet och stabilitet. Men jag möter också en sorts självgodhet eller vad jag nu ska kalla det, som går ut på att Lycksele är den bästa platsen på jorden och "visst är det väl roligt för er att få fara iväg så ni får komma tillbaka till tryggheten igen", det är f ö en åsikt som jag själv skulle ha kunnat uttrycka för 5-10 år sen.
Jag tycker att Lycksele är utmärkt: Klimat, socialt och på flera andra sätt. Men ändå finns en nyfikenhet hos mig som är större. Jag tycker nog att tryggheten blir tråkig och inte nog utmanande helt enkelt.
Jag trivs bra med att komma hem, frågan är bara var hemma är?

Ambivalent

Att åka tillbaka var jobbigare än jag hade trott. 4 månader sätter sina spår. Att komma hem var enklare än jag trott, trots riktig kyla var det ett skönt återseende. Med bara några dagars erfarenhet av att vara återvändare är jag ambivalent. Får se hur det blir, och om det blir slagsida åt nåt håll...

Snö

Riktigt härligt faktiskt även om det inte är så mycket på Arlanda. Få se om det blir bättre i morgon då vi kommer hela vägen hem...

På väg hem

Och inte är det roligare att åka hem när vi får sitta i Madrid en timme extra p g a förseningar...

Gott Nytt år!

Jag önskar ett Gott nytt år till alla!
Sista veckan har det hänt mycket - det mesta kretsande till att vi åker tillbaka hem till Sverige efter 4 månader på Gran Canaria. En del människor att ta avsked av, och kanske framförallt en livsstil. Det är många tankar och känslor som rör sig. Jag har stoppat det mesta i en liten låda inne i bröstet, stängt och låst locket och slängt bort nyckeln....

Juulbrev 2008

Året inleddes med att Fredrik hade en mycket gynnsam kombination av sparade semesterdagar och skatteåterbäring, vilket innebar att vi tog en sista minuten till Sharm el Sheik i Egypten. För att få lämna barnen hemma avkrävdes vi ett löfte om att de skulle få åka utomlands senare under året. ”Man kan ju alltid köra till Norge”, men det sa vi aldrig högt. Mer om det strax…
Våren gick annars som vanligt i rasande fart. Skola och jobb rullade på som det ska. Sara och Lina fick en ny sköthäst då Silver hastigt fick avlivas. Den nya är en ponny som heter Sauron som de träffar minst en gång i veckan.
I ishallen fortsatte utvecklingen för Lina och Agnes inom konståkningen. Många träningar och en och annan tävling. Kanske bör nämnas att Fredrik deltog i isshowen på skridskor i rollen som sjöhäxan Ursula.
Sen var det löftet om utlandsresa som vi infriade med råge. Efter en del funderingar, ansökan, anställningsintervju, lite förhandlande om tjänstledigheter och skolledigheter så packade vi våra väskor och reste till Gran Canaria den 1 september, och vi är fortfarande kvar när detta skrivs.
Fredrik har arbetat som präst i Svenska kyrkan i San Agustin, Sara har skött skolgången med Sofia distans, Lina och Agnes har gått på Svenska skolan och Anna utnämnde sig till lyxhustru. Det har varit en fantastisk höst med många nya insikter och upplevelser. Men allt har ett slut, och vi åker hem under de första dagarna av 2009.


God Jul och Gott Nytt År
hälsar
Sara, Lina, Agnes, Anna & Fredrik

Ledig dag

Solat, badat, gått i kyrkan och spelat hos Lena. Helt OK. Lena är förresten värmlänning och jag har förstås pratat om Skellefte AIK så ofta jag kan. Förutom Färjestad gillar hon trav och dansband. Man kan lugnt säga att det blivit mycket jargong om de grejorna de gånger jag spelat där. Allt som jag inte gillar som man lätt kan förknippa med Värmland. Så när jag ikväll överraskade med en hyfsat stämningsfull version av "Ack Värmeland du sköna" blev det till stor glädje för en del av åhörarna.

Det rullar på

Vi har besök av M & P med familj = dagarna full med aktiviteter. Shopping (fast jag & P bowlade i stället) och bergsutflykt i helt och hållet klart väder, med bl a fotvandring på kanske 5-6 km.
På fredagskvällen var jag & A på Garbos rockshow - typ Wallmans salonger kan man enklast beskriva. Högre kvalitet på showen och lite lägre på maten. Några av sångarna sjöng riktigt bra.
Julkonsert, glöggfest och sånt har också hunnits med.
Och ikväll far jag till Lenas och trubaderar för näst sista gången - få se om det är dags för överraskningen ikväll eller nästa gång...

VM i julsång

Åkte till Templo Ecumenico i Playa del Inglés med ett par av mina arbetskamrater. Alla kyrkor som finns i templet var inbjudna till middag. Vi var svenskar, spanjorer, tyskar, finländare, holländare, engelsmän och säkert nån till. Vi var protestanter, katoliker och evangelikala och säkert nån till där oxå. Och så var det julsånger i salig språklig blandning. Vem vann då? Tyskarna förstås...

SIsta dagarna

Det har hänt mycket på kort tid:
Högt tempo på jobbet. Bl a Luciatåg i flera omgångar förutom allt annat som vi har att göra på kyrkan. Hade gärna haft strut och linne men blev kraftigt nedröstad av övriga karlar.
Flytt. Så här 15 dagar före hemfärd har vi flyttat till en större bungalow på samma område. I o f s inte så stor flytt, inga möbler och sånt men det skulle ju ändå göras. Har landat i soffan där ikväll. Nu har vi ett sovrum och en toalett till, samt en liten egen tomt. Men lite sämre utsikt å andra sidan.
Trots allt att stå i gjorde vi ändå halv utekväll för att få höra finnen Pete spela på puben Nineteenth hole i Meloneras. Fantastiskt duktig musiker, som förutom sång och gitarr live har spelat in sina backtracks själv. Fick t ex höra Huriganes gamla härliga Roadrunner och ZZ Tops:s Jesus just left Chicago. Kitos!

Gigade Cornelis ikväll

Jag har tidigare skrivit om Janne och Gary. Ikväll spelade vi Jannes Cornelis-program med komp av mig på bas och Gary på gitarr. Det blev mycket bra och framförallt var det riktigt kul att spela bas i ett litet band. 75 pers lyssnade och de såg nöjda ut, och vi fick bra respons. Mersmak!

Skridskor och playa

I dag har det varit händelserikt. Spansk helgdag betyder att barnen var lediga från skolan och då jag också kunde ta mig ledigt beslöt vi att göra Las Palmas. Började med att hälsa på en svenska som syr Barbiekläder efter modell från kända kungligheters och artisters kreationer. Mycket fascinerande trots att jag normalt inte leker med dockor...
Sedan Playa las Canteras för att kolla in den gigantiska julkrubban gjord i sand. Så gigantisk att man vandrade omkring inne i den bland konstverken.
Därefter, tvära kast, till köpcentret Las Arenas där vi på tredje våningen, alldeles bredvis Mc Donalds kunde åka skridskor på riktig is för 21 EUR i 45 min för tre barn, men då ingick det fingervantar och hockeyrör i plast som mer liknade slalompjäxor. Hjälm hade de inte och för konståkningsbrudarna gjorde ju det detsamma, men för de spanska barnen (och föräldrarna) hade det behövts. Talade på bräcklig spanska med en av de som jobbade där om konståkningsträning och allt verkade lovande tills vi förstod att det var på inlines...
Sedan (dan var inte slut ännu) lunch och shopping på Las Arenas. Därefter storsade vi i Vegeta, gamla stan.
Innan vi åkte hem styrde vi in på La Teraza, det nyaste köpcentret på ön och enligt utsago det största.
Bilder? Håller som bäst på att ladde upp på bilddagboken men uppkopplingen o s v...
Detär i alla fall samma lösenord som tidigare och om du inte har det får du det om du mailar mig

Spansk tid

Spansk tid är ett begrepp men minst två bottnar. Det ena är att klockan här på Kanarieöarna är en timme före den som vi har i Sverige. Det andra är att om man säger att man kommer kl 7 så betyder det vad som helst mellan halv 7 och 9 utan att nån reagerar på att det är fel. Jag trivs med det. Borde vi ha lite mer av i Sverige.