I dag efter jobb och skola bänkade sig hela familjen för att se Lasse Åbergs klassiska film Sällskapsresan från 1980. Kändes lite speciellt att va på plats och se den igen. En hel del kändes igen, miljöer och hus förstås, men också människotyper tyvärr. Fast en hel har förändrats också tack och lov. Det var i alla fall en kul upplevelse. Förresten så syns huset vi bor i nu i filmen då de åker buss från flygplatsen. Måste också berätta att när jag nu på kvällskvisten sitter på verandan och surfar så lyssnar jag till Proud Mary i upptempo med en smörig dansbandsorkester från ett av de närbelägna hotellen - men det är nog det enda negativa jag kan komma på med att vara här.
Annars blir det vardag även här. Vi har påbörjat vår tredje vecka nu och jag anpassar mig på fysiskt och mentalt. Det är inte så tokvarmt längre fastän termometern visar lite över 30 de flesta dagarna, och jag börjar få koll på vad arbetet går ut på och förväntningarna på mig.
Nu har orkestern bytt till Rick Springfields gamla Black is black i samma tempo...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar