Julbrev 2024

2024 närmar sig sitt slut och i det stora hela har det varit ett bra år. Mycket jobb men också många stunder med härlig fritid: Stugan i Bjuröklubb, utflyter med bilen och konsert med Bruce Springsteen för att ta några exempel.

Året har också innehållit beslut till förändring då vi återigen är på väg till Umeå. Som så ofta då vi flyttat så blir det i omgångar. Anna bor redan i Umeå och arbetar i stadsförsamlingen. Fredrik är kvar i Malå och väntar besked i pågående rekrytering. Klart är att vi båda ser fram emot att bo i Umeå när alla bitar fallit på plats.

Vi önskar alla en God Jul och ett Gott Nytt år!

Anna & Fredrik

 

 

Julbrev 2023

Ännu ett år. Man får va tacksam så länge det är så. Inte för att det är nån direkt och överhängande risk men små påminnelser kommer ju, t ex att man i och med 55-årsdagen får inbjudan att stå i kö för trygghetsboende.

Året inleddes annars med festlig diakonvigning för Anna i Luleå domkyrka. Det är väl om inte annat ett tecken att ålder inte behöver vara ett hinder för att söka nya vägar. Anna trivs med jobbet som diakon i Sorsele där det finns både möjligheter och utmaningar.

För Fredriks del är livsresan av ett annat slag och man kan säga att det går utför, i alla fall då man tittar på vågen. Livsstilsförändringarna som följer då man får utmana sina vanor och prioriteringar gör skillnad och ger förutsättningar för några år till på resan. Hjälpen och motivationen hittades i behandling på beteendemedicin på Sorselegården och till dig som har behov och får en sån möjlighet så är det bara att lyckönska.

Vi räknar helt enkelt med att hänga med ett tag till och även om det inte finns några konkreta planer på förändring så tror och hoppas vi att vi ännu inte blivit överraskade av livet för sista gången.

Julen firas med arbete och det viktigaste är att få vara delaktig i ”jul i gemenskap” på församlingsgården förutom ett gäng gudstjänster som ju också hör till.

God Jul och gott nytt år!

Julbrev 2022

2022 har passerat och med det två år i Malå för oss.

Det har sina utmaningar och glädjeämnen att bo och leva här. Närheten mellan människor är definitivt en fördel, liksom närheten till naturen och närheten i samhället. Det tar några minuter att åka till affären och man kan bestämma sig för att gå på bio 10 minuter innan filmen börjar och både hinna köpa biljett och se reklamen. Mer utmanande är att det inte finns läkare på plats alla veckor, att kommunen inte har nåt badhus eller att det är fem mil till bilprovningen för att ta några exempel.

Det största som hänt under året är att Anna studerat, och i december blev hon klar med utbildningen till diakon. Det är slutpunkten på några års studier och vägen in i nya utmaningar. Anna vigs till diakon den 22 januari i Luleå domkyrka och arbetar därefter i Sorsele församling.

Fredrik fortsätter som kyrkoherde i Malå-Sorsele pastorat och det är liksom livet i stort fyllt av glädjeämnen och utmaningar. En mer personlig utmaning handlar om en behövlig hälsosatsning för att långsiktigt öka livskvaliteten och välbefinnandet. Fredrik är sedan oktober i behandling på Beteendemedicin, det som i folkmun kallas Sorselegården, och starten har varit bra men det är en långsiktig och livslång förändring som är målet.

Närmaste året så finns vi i Malå för den som vill hälsa på, men vi börjar januari med två veckor välbehövlig semester på Teneriffa.

Några dagar kring jul tillbringas i Bjuröklubb, där den här bilden tagits en fin vinterdag.

God Jul och Gott Nytt År önskar Anna & Fredrik

Julbrev 2021

2021 tog sin början med att vi packade en släpvagn och körde till Malå. Här flyttade vi in en villa som vi hyrt utan att se den innan. Man kan lätt tro att temperatur och snömängd är den största skillnaden mellan att bo på en turistort på Teneriffa eller i Malå i södra Lappland. Det är det inte. Den största skillnaden är antalet restauranger. På Teneriffa så var livsstilen och arbetstiderna såna att vi åt på restaurang 3-4 gånger per vecka, och om vi hade velat hade vi kunna besöka en ny restaurang varje gång utan att hinna med alla. I Malå finns 3-4 restauranger beroende på hur man räknar och därför äter vi oftast hemma sedan vi kommit hit. Sen är det klart att klimatet skiljer sig en hel del också.

Svenska kyrkan i Malå-Sorsele pastorat är arbetsgivare för både Anna och Fredrik, och det var en av förutsättningarna som förde oss hit. Anna är diakoniassistent på halvtid för att hinna med studier på andra halvan. Det har gått bra och Anna är nu antagen till att börja sista året av studier till diakon, som börjar i januari. Fredrik är kyrkoherde och åtminstone till den yttre ramen är det samma arbete som att vara kyrkoherde på Teneriffa eller någon annanstans.

Det är speciellt att flytta till en ny ort mitt under en pågående pandemi. Allt det som man kan eller vill se, uppleva och lära känna är inte tillgängligt då det är restriktioner. Även om det fortfarande finns osäkerhet och nya restriktioner så har vi ändå kommit in väl i både boende och arbete.

Att bo i inlandet har ju sina speciella förutsättningar, och Fredrik har konstaterat och formulerat följande sanning: ”Man kan ta människan från inlandet, men man kan inte ta inlandet från människan.” Man kan förstås fundera vad det betyder för Anna som ju är en kustbo i själ och hjärta…

 

Till sist vill vi önska er en God Jul och Gott Nytt år!

Anna & Fredrik

Julbrev 2020

2020 har haft sina utmaningar. När vi för några år sen sammanfattade året i ett julbrev så minns vi att vi konstaterade att det inte hände så mycket i takt med att barnen växte upp. Så är det inte längre. Ibland är tillvaron lika krokig som årets julgran, men det rätar ju oftast upp sig. Det år väl som livet är och ska vara, men det finns situationer och händelser då man ställs inför att ta beslut som är allt annat än enkla.

Pandemin förstås som vi alla berörts av på olika sätt. För vår del så blev det karantän från mitten av mars till mitten av juni. Inte bara ”ni kan ju stanna hemma om ni har lust-karantän” utan en lagstadgad sådan där polis och militär patrullerade och kontrollerade om man var ute utan giltigt skäl. Det tar mer på de psykiska krafterna än man tror så när vi efter midsommar åkte till Sverige på semester så kändes det som en befrielse trots att det fortfarande var goda skäl att inte träffas hur som helst.

I slutet av sommaren ställdes vi inför ytterligare en situation som ledde till att vi kom fram till att säga upp oss från de bästa jobb man kan ha, dessutom på en fantastisk plats. Skälet är att det var för mycket tjafs med försäkringsfrågor och när sånt tar för mycket energi så får det bli så. 

Anna har börjat studera på deltid, med siktet inställt på att bli diakon om det är de dörrarna som öppnas. Några dagar innan jul flyttade vi från Teneriffa. Vi firar julen i Bjuröklubb för att sedan flytta till ny bostad och nya jobb i Malå-Sorsele pastorat. Men det får ni läsa om nästa år…

God Jul och ett gott nytt år önskar Anna & Fredrik!

Julbrev 2019

2019 inleddes med att vi packade våra väskor och flyttade till Los Cristianos på Teneriffa för arbete på Svenska kyrkan. Här har vi landat på en fantastisk plats i en fantastisk församling. Nog är det intensivt på arbetet och ibland blir det både många och långa dagar. Men det är oftast roligt och meningsfullt, och det är mängder med livgivande möten med massor av människor. Här har vi det bra och här blir vi kvar så som det känns nu.

Med den erfarenhet vi har av utlandskyrkan och av resande så svarar livet här bra mot hur vi föreställt oss att det skulle vara. Det känns tryggt och säkert, man behöver inte sakna något speciellt som man inte kan vara utan, och då vi eller andra åker från Sverige så följer det ofta med sånt som man kan tyckas behöva. Det som vi däremot inte riktigt hade klart för oss då man flyttar så definitivt och under så lång tid är att det finns ett socialt pris. När barnen fyller år, när det bjuds till 50-årsfest, när släkten ska äta julbord eller när familjen drabbas av sjukdom så är man på fel ställe. Det är inte så att man inte klarar av det, det är bara det att det har sitt sociala pris. Man missar en del av det som man är van att kunna ta bilen för att vara med på. I de situationer då det kommer till kritan så är det förstås inte omöjligt att ta sig hem.

I september åkte vi till Sverige för att följa Fredriks mamma Märtha till sista vilan. Redan under sommaren då vi var hemma i Sverige så märktes att hon tappat gnistan och den 17 augusti drog hon sitt sista andetag. Nu vilar hennes kropp bredvid Kaare på kyrkogården i Skellefteå och hon fick somna in i den tron som hon levde i, förvissad om att de nu får leva tillsammans i det eviga livet. Visst är det tomt utan henne, men så som de sista åren varit också en lättnad.

Livet går vidare och vi är glada att få börja 2020 och önskar er, alla som läser, en God Jul och ett Gott Nytt År!

Och om det är så att ni kan övervinna er flygskam så är ni välkomna att hälsa på – men hör av er innan för säkerhets skull!

Julbrev 2018

Mitt i livet. På flera sätt.

Det ena är åldern. En av oss har fyllt 50 men inte den andra. Hälften gjort och typ hälften kvar. Åren går men det är som det ska vara och det känns bra!

På ett annat sätt är vi mitt i livets alla skiftningar mellan framtid och längtan å ena sidan, och oro och osäkerhet å andra. Det förstnämnda handlar om att äntligen åka iväg på vår mångåriga livsdröm: Jobb i Svenska kyrkan i utlandet och nu blir det på Teneriffa där Anna är diakoniassistent och Fredrik kyrkoherde. Vi började med tjänstledighet och sjukskrivning i augusti men kommer att åka iväg så snart det blir 2019. Det senare handlar om sjukdom bland nära och kära – en oro och omsorg som alltid kommer att finnas och som det finns mycket att säga om, men inte i det här forumet.

Början av året präglades av avslut och uppbrott. Sedan vi sökt jobben så var det en tid av funderingar och förhoppningar, kryddat med uppbrott och avsked, allt med sin kulmen i början av sommaren då vi båda slutade på våra respektive jobb, inte utan känslor och saknad. Lägenheten i Umeå lämnades och sedan dess är vi i huvudsak bosatta i fritidshuset i Bjuröklubb även om hösten tillbringats en hel del hos döttrarna i Umeå med kvartande i soffa och på luftmadrass.

Den här hösten har också inneburit gott om tid med och för varandra, eftersom arbetstiden har varit max halvtid. Det har också inneburit tid för reflexioner över livet och livets villkor, och det behövs.

Om vi då försöker summera allt ihop så har 2018 varit ett år med stora förändringar, och stora frågor. Vi ser fram emot att än mer möta livet och vandra vägen framåt i förhoppning om att målet ska vara nåbart.

God Jul och Gott Nytt År önskar Anna & Fredrik!

Fredrik funderar i oktober: Varken varken eller eller

Jag är inte bekant med Gunnar Ekelöf. Jag har förstås aldrig träffat honom, och inte heller läst speciellt mycket av honom. Nog nämndes han i skolans undervisning i litteraturhistoria, men vi blev inte bekanta ändå.

Nu har jag och mina tankar fastnat i ett uttryck från en av hans dikter och det vill inte ge sig iväg, och ju mer jag tänker på det desto mer förstår jag att det handlar om vår livssituation just nu. Det är i den rätt så långa dikten Absentia Animi från 1949 som han skriver om livet, i alla fall som jag förstår det. Och där, ganska långt in i dikten så kommer det, uttrycket som håller sig kvar: Varken varken eller eller.

Jag och Anna har slutat på våra jobb i våras. Och lämnat vår lägenhet under sommaren. Men inte flyttat iväg till nytt jobb och ny lägenhet trots att det var så det var planerat. Skälet till att det blivit så är sjukdom i familjen.

Det innebär att vi hamnat i ett sorts mellanrum som man kanske kunde tro är besvärande. Och det är klart: Ser man till karriär, ekonomi och hälsa så är det besvärande. Men på ett annat plan där ledorden är omtanke, vila, eftertanke och livskvalitet så är det rätt så skönt. Det är väl som livet är allt som oftast. I skärningspunkten mellan ytterligheterna. Det finns alltid flera sätt att se på sakerna. Det finns alltid saker som kan bli bättre men i det stora hela så är det ganska bra. Varken bra eller dåligt, varken varken eller eller.

Dessutom är det ju ibland så att då man ser tillbaka ser man saker som man inte skulle ha sett eller förstått annars. Kanske kan det bli så den här hösten?

Julbrev 2017

2017 läggs till handlingarna. För Anna och Fredrik så är nog det bestående att alla våra barn är vuxna nog att leva sina egna liv nu. Det känns annorlunda men bra. Och mitt i allt det så är de ju våra barn och när de behöver och/eller vi behöver så finns vi ju där för varandra. Det vet vi efter det här året men är inget vi fördjupar oss i här i brevet. Men så är det.

Agnes har tagit studenten i somras, och efter flytt till egen lägenhet, sommarjobb och en höst med paus och funderingar så blir det studier i Luleå i januari. Där finns Gustav som är viktig för henne så det påverkar valet av studieort. Värt att nämna är att Agnes tagit körkort under året så nu kan vi slänga alla övningskörningsskyltar.

Lina och Niklas finns också i Luleå. Lina har gjort tre terminer av utbildningen till fastighetsmäklare och har redan fått flera erbjudanden om jobb trots att det är en termin kvar.

Sara började förra året på Irland med hästar och turridning, men kom tillbaka till Göteborg och Chalmers efter en sommar med tågluff. Nu går hon fjärde läsåret och blir kemi- och matematiklärare då hon är klar om ytterligare något år.

Anna fortsätter på förskolan Sandalen men kommer att lämna uppdraget som förskolechef. Anledningen till det är arbetsbelastningen med ledarskapet och att det roligaste med att jobba i förskola är att finnas nära barnen i barngruppen.

Fredrik är fortfarande kyrkoherde i Vindeln, och har under året blivit kontraktsprost i södra Västerbottens kontrakt. Det är ett uppdrag vid sidan av det vanliga jobbet som bland annat rymmer att ordna utbildningsdagar för präster och diakoner.

Fritiden är för oss som för många lite för begränsad. Fritidshuset i Bjuröklubb får en stor del av den tiden. Då suget blev för stort efter en jänkare igen så ordnades det i början av sommaren genom att Anna(!) köpte en Chevrolet från 1958. Det blir tyvärr inte så mycket tid över till annat som man kunde önska. Många vänner träffar vi alldeles för sällan, och det är alldeles för lite musicerande för Fredrik.

I det stora hela är det ändå bra, livet går vidare med mestadels glädjeämnen, och vi vill önska er en God jul och ett Gott nytt 2018.

Anna & Fredrik

Vårt kors - Mitt val

Jag är en av dem som nominerat Gunnar Sjöberg till att bli biskop i Luleå stift. 

Om det finns det mycket att säga, t ex om hans sätt att möta människor i öppenhet, om hans humor och värme, om hans sätt att tala om kristen tro så att människor förstår eller om hans mångsidiga prästgärning med erfarenheter från många olika sammanhang i Svenska kyrkan. Jag skulle också kunna skriva om att han inte har doktorerat, att han är den äldsta av kandidaterna eller varför beredningsgruppen inte lyfte fram hans namn trots att det var flera som föreslog det. 

Men den här bloggposten handlar inte om det. Den handlar om hans orädda sätt att kommunicera och stå upp för sina ståndpunkter även när kritiker höjer sina röster. I mina ögon är det en av de viktigaste egenskaper en biskop behöver i den tid och i det samhälls- och kyrkoklimat vi har. En klok biskop arbetar i team med medarbetarna på stiftskansliet. Stiftsadjunkter och stiftsdirektorn kan vara kompententa när det gäller teologi, administration, ledning och många andra frågor. Men när det kommer till att stå i främsta ledet, kanske framför en TV-kamera då kan inte biskopen skicka fram någon annan. Det är i såna typsituationer som Gunnars mod och kommunikationsförmåga kommer att behövas.

Men ingen blir biskop utan kritisk granskning. Den händelse som kommit att bli Gunnars akilleshäl är den s k ”mitt kors-debatten”. Bakgrunden till den är det tragiska mordet på en fransk präst i slutet av juli 2016. Det ledde till att tre präster som driver sajten Kristen opinion beslöt sig för att starta facebookgruppen Mitt kors med syftet att visa solidaritet med förföljda kristna. Gunnar delade några synpunkter om det på sin facebooksida, då han bland annat skrev att kampanjen känns uppviglande och okristlig, eftersom korset också kan komma att användas inte bara för förföljda kristna, utan också mot andra t ex muslimer. Vill man höra Gunnar förklara sig så tycker jag den bästa förklaringen är den han själv ger i Människor och tro i P1 den 12 augusti 2016. I ljuset av kyrkovalet 2017, alltså mer än ett år senare blir det än tydligare att Gunnar hade rätt så som jag ser det. Du kan också läsa Gunnars blogg ”Min syn på saken” från den 4 augusti som också är klargörande.

Bloggen Kristen opinion har kritiserats för att ha kopplingar till SD och hysa rasistiska åsikter, av andra långt innan Gunnar skrev som han gjorde om Mitt kors. Här finns förklaringen till att det är möjligt tolka Mitt kors inte bara som stöd för förföljda kristna utan också som en attack mot Islam, på ett sätt som är eller liknar rasism. Man behöver inte heller läsa många inlägg för att se att den är kraftigt kritisk mot kyrkokansliet som var Gunnars dåvarande arbetsgivare.

Min slutsats är att Gunnar må ha använt alltför polemiska uttryck, vilket han ju också ångrar, men har rätt i sak: Risken att korset används med felaktiga syften är uppenbar. Om du tar dig tid att kolla in de sidor jag länkar till nedan kommer du att upptäcka samma sak.

Så till dig som läser det här och är röstberättigad i valet i Luleå stift: Om du tycker att Gunnar vore en bra biskop föreslår jag att du lägger din röst på honom! Låt i alla fall inte mitt kors-debatten hindra dig.

Till sist: En och annan antyder att Gunnar blev uppsagd från jobbet som kommunikationschef på kyrkokansliet. Kolla inlägget på hans facebook-sida från den 13 september 2017 så får du läsa vad han skriver om det.

Länkar som jag hänvisar till i texten ovan

Människor och tro i P1 den 12 augusti 2016, första inslaget efter vinjetten en minut in i programmet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/765390?programid=416

Min syn på saken, bloggpost från den 4 augusti 2016: https://blogg.svenskakyrkan.se/minsynpasaken/2016/08/04/att-bara-sitt-kors-2/

Kristen opinion: https://kristenopinion.wordpress.com/

Gunnars facebook, bläddra till inlägg den 13 september 2017: https://www.facebook.com/gunnar.sjoberg

Dagstidningen Dagen om Mitt kors med flera läsvärda länkar: http://www.dagen.se/dokument/tidslinje-mitt-kors-fran-borjan-till-slut-1.773116

Gunnars samlade krönikor, en bra bild av hans kommunikation kring samhälle och kyrka: http://www.gunnarsjoberg.se/

Julbrev 2016

2016 går mot sitt slut. Här kommer några glimtar från året.

Vi tillbringade sommaren Bryssel. Fredrik som präst och Anna som husmor i Svenska kyrkan. Det var en rolig sommar med en del jobb, men också utrymme för fritid och semestrande. Sommarjobb av det här slaget håller framtidsdrömmen vid liv om att söka utlandstjänst när tiden är mogen för det.

Trots den långa utlandsvistelsen så blev vi med fritidshus strax före midsommar. Förra sommaren åkte vi runt i Västerbotten och tittade på många gårdar utan att det blev något. Den här sommaren tänkte vi ligga lågt med tanke på att vi skulle vara i Bryssel hela sommaren, men annonsen på blocket var för spännande för att inte kolla upp huset. En gammal gård med lagård och postadress Bjuröklubb blev vår alldeles innan vi skulle åka utomlands. Trots allt har vi hunnit vara där en hel del och det är ett smultronställe. Nån kilometer från havet och utan grannar inom synhåll. Det svarar bra mot våra behov av vila och utrymmen. Där kommer vi att vara mycket. Välkomna att hälsa på när det passar!

Annars har vi jobbat på som vanligt under året. Anna började på en ny förskola med ny arbetsgivare, och det har varit mycket att stå i att starta upp en helt ny verksamhet. Fredrik arbetar fortfarande i Vindeln och det rullar på, med en och annan utmaning för framtiden.

Agnes är det enda av barnen som fortfarande bor hemma. Hon går sista året på Teknikprogrammet på Dragonskolan och har just blivit myndig. Så vi har inte så mycket att säga till om längre… Lina pluggar i Luleå. Hon och Niklas flyttade dit i höstas och hon läser till fastighetsmäklare. Sara tog studieuppehåll från Chalmers och är på Irland och arbetar på en hästgård med turridningar. Vill du veta mer om det så kan du läsa här: http://sarapairland.blogg.se/. Innan året tar slut kommer vi att åka iväg och hälsa på hos Sara, så nyåret firas in tillsammans med henne på Irland.

Konsekvensen av att barnen flyttar hemifrån är att lägenheten har blivit för stor. Därför har vi precis skrivit på ett nytt hyreskontrakt och kommer att flytta ett par hundra meter längre upp på samma gata.

Nu går vi vidare mot 2017. 

God Jul och Gott nytt år önskar Agnes, Lina, Sara, Anna & Fredrik

Julbrev 2015

Ännu ett år har passerat. Så har de flesta av våra julbrev börjat, inte så konstigt med tanke på att de skrivs i juletid en gång per år. Anna har bytt jobb två gånger sen förra julbrevet. Efter ett år på Morgonstjärnans förskola på Berghem så börjar hon på Sandalens förskola den 4 januari. Sandalen ligger ett par hundra meter hemifrån och är en fristående förskola med Svenska kyrkan som huvudman. Under våren slutförde hon även Svenska kyrkans grundkurs. Fredrik är kvar i Vindelns församling med de utmaningar som finns där. Det känns bra och där finns ingen förändring i sikte.

Sara pluggar i Göteborg. Det är tredje året och hon trivs med staden och studierna. Hon lever med sina två marsvin i sitt studentrum. Lina har slutat gymnasiet och planerar för sin framtid och utbildning. Vill ni träffa henne så kolla i kassan på ICA på Västerslätt. Hon har flyttat hemifrån och bor i lägenhet Öst på stan med Niklas och en kattunge. Agnes är den enda av barnen som bor hemma, och hon går andra året på gymnasiet. Det är mycket skoljobb, en hel del med kompisar och hon har precis beslutat sig för att sluta med konståkning. Just nu är nog hon mest lycklig och upptagen av sin hundvalp som kom till henne den 23 december.

Särskilt Fredrik har varit härligt befriad för ansvaret över djur de senaste åren. De som minns vet att vi alltid haft ett eller flera djur i varierande storlekar. Eller som grannen i Lycksele sa till Anna: Du har en hel djurpark och en åsna som betalar alltihop… Så kanske är det inte så förvånande att när vi tar beslut att leva utan djur så skaffar våra barn sina egna djur.

En av årets höjdpunker var när vi åkte till London. Huvudsyftet med resan var en konsert med Ed Sheeran på Wembley, men vi gjorde även annat mycket roligt där. Framför allt fick vi tid att umgås. Tyvärr hade Sara inte möjlighet att följa med den här gången. I skrivande stund planerar vi och drömmer om nästa sommarsemester. Det är en bra sysselsättning så här på årets mörkaste tid.

God Jul och Gott nytt år

önskar

Agnes och Grynet
Lina, Niklas och Junior
Sara, Tarzan och Zorro
Anna och Fredrik

Julbrev 2014

Ännu ett år har passerat medan vi har haft fullt upp med att leva våra liv. Fast på många sätt har 2014 varit ett lugnt år. Vi har landat i Umeå och en ny livssituation. Väldigt många måsten blev kvar i Lycksele och vi saknar dem inte. Det känns bra.

Sara bor och pluggar i Göteborg och trivs. Åtminstone hör vi sällan av henne så det får ses som ett tecken på att hon är på rätt ställe. Agnes och Lina går första respektive tredje året på Teknikprogrammet på Dragonskolan här i Umeå. Plugg, träning, kompisar och extraknäck i lite varierande omfattning fyller deras dagar. Och en och annan TV-serie på Netflix förstås.

För några dagar sen gjorde Anna sista arbetsdagen på förskolan i Ersmark, och nu väntar en nybyggd förskola på Berghem på lagom promenadavstånd hemifrån. Utöver jobbet är hon också student på Svenska kyrkans grundkurs på distans i Älvsbyn. En utbildning som ger tid till eftertanke och fördjupning och syftar till att lägga grund för att förverkliga våra framtidsplaner när tiden är mogen för det.

Fredrik är kvar som kyrkoherde i Vindeln och så kommer det att bli så långt man kan blicka. Det finns gott om utmaningar i arbetet och trivseln är hög. Även om dagarna ibland blir långa med oregelbundna arbetstider och pendling så är det aldrig jobbigt att åka till jobbet, trots en viss morgontrötthet. Det är ett gott tecken.

Så vill önska er alla som läser detta en God jul och ett gott nytt 2015.

Julbrev 2013

2013 går mot sitt slut. Det har varit ett händelserikt år för oss. Efter flera snabba flyttar bor vi nu i hyrd lägenhet på Haga i Umeå. Ingen villa är modellen för tillfället. Att bara låsa dörren när vi far hemifrån, eller ringa vaktmästaren när något går sönder.

Anna arbetar på förskola i Ersmark där hon trivs bra och Fredrik i församlingen i Vindeln där nya utmaningar möter dagligen. Agnes går i 9:an på Hagaskolan, tränar konståkning och tävlar för UIK. Lina går andra året på teknikprogrammet på Dragonskolan. Hon rider på Hippologum och får tävla med ridskolehäst. Sara bor i Göteborg och pluggar sen i höstas kemiteknik på Chalmers med målet att bli civilingenjör och lärare.

Lovis, vår tioåriga blandrashund finns inte längre. Ålder och ändrat beteende gjorde att vi tog beslutet att ta bort henne i slutet av sommaren. Flyttar och förändringar i livssituationen gjorde inte tillvaron tryggare för henne, och våra jobb för långt hemifrån för att åka hem på lunchen bidrog till beslutet. Sorligt ja, men förutsättningarna för ett bra liv för henne fanns inte kvar.

Förutsättningarna för livet fick sig ännu en törn i juni då Fredrik fick sin andra hjärtinfarkt. Även denna gång en liten hjärtinfarkt och inga bestående medicinska men. Efter den förra hade jag gjort flera positiva livsstilförändringar; slutat röka, börjat motionera och ätit medicin. Så när det blev en till så var överraskningen än större. Fysiken är bättre än på många år, men hjärtinfarkter passerar inte utan spår. Vad hindrar att det inte blir en tredje gång?

I det stora hela mår vi ändå bra, är tacksamma för livet och ser fram emot 2014 med tillförsikt.

Vi önskar er alla en God Jul och ett Gott nytt 2014!

Julbrev 2012

De senare årens julbrev från oss har haft en hög faktor av ”var det så här det skulle bli-mentalitet”. Så blir det inte i år. För så har inte 2012 varit, särskilt inte det sista kvartalet, vilket får bäring in på 2013. För att börja i nån ända så kommer Anna och Agnes att flytta till vår lägenhet på Morkullevägen 18 i Umeå. Det blir redan i början av januari eftersom Anna börjar arbeta på förskolan Tvillingen i Ersmark och Agnes hoppar in i åk 8 på Hagaskolan. Agnes kommer att fortsätta med konståkningen och träna med åkarna i Umeå. Umeåflytten skulle väl inte ha skett om inte Fredrik innan dess sökt tjänsten som kyrkoherde i Vindeln. Anställningsintervjun har varit och vi väntar nu på besked från den. Oavsett vilket är situationen i nuvarande arbete och skola sådan att Fredrik kommer att jobba i Lycksele fram t o m sommaren, då också Sara och Lina går klart läsåret på Tannbergsskolan. Vi som blir kvar i Lycksele kommer att bo i en lägenhet på Bångvägen 35 eftersom vi sålt huset och lämnar det den 18 januari. Huset skulle ha sålts i vilket fall eftersom några delar av husägandet (läs ansvaret och arbetet) inte tilltalar oss det minsta. Lina går första året på teknikprogrammet och trivs bra, siktar på en inriktning mot design och produktutveckling. Hon har slutat som aktiv konståkare men hjälper till som tränare på fritiden. Sara går sista året på naturvetenskapliga programmet och om allt går som hon planerar flyttar hon till Göteborg i höst för vidare studier på Chalmers. Hennes fritid är rätt så mycket i stallet och i år har hon börjat som ännu ej utbildad ridinstruktör, men tycker det är kul och kan tänka sig fortsätta med det.

Den minnesgode och problemsökande läsaren funderar nu hur vi kommer att göra med hästen då vi flyttar och även där har det varit ett turbulent år. När året började hade vi ponnyn Chassen men då Sara och Lina både växt och utvecklats som ryttare började vi titta efter stor häst och 1 mars köpte vi Asta, ett halvblodssto med 1,68 i mankhöjd. Tyvärr blev Asta sjuk i oktober och efter fyra dygns kämpande med förstoppad tarm och kolik orkade hon inte längre, så tidigt på morgonen den 25 oktober dog hon framför våra ögon. Jag kunde aldrig tro att det djur som jag raljerat så mycket över (hästpappans roll köra-bära-betala) skulle betyda så mycket och väcka såna känslor över att förlora. För särskilt Sara och Lina är det inte bara sorgen över hästen utan också hela livsstilen med egen häst samt tiden och gemenskapen i stallet som förändras. Båda rider några andra hästar, och vi har beslutat att inte köpa någon egen p g a alla flyttar vi står inför det närmaste halvåret. Livet förändras, både på sätt som vi önskar och väljer, men ibland också utan kontroll. Vi vill önska dig som läser en riktigt God Jul och ett Gott Nytt 2013 med utmaningar som får dig att växa! Agnes, Lina, Sara, Anna och Fredrik Juul

Julbrev 2011

Det är julaftonskväll och lugnet har lagt sig och det har blivit dags att sammanfatta 2011.
Agnes sitter här i soffan och har svårt att komma på vad 2011 inneburit för henne. Vi konstaterar att hon har bytt skola och börjat sjuan med allt vad det innebär. Hon trivs bra och har bra kompisar i skolan och på fritiden. Hon åker fortfarande konståkning och tränar och tävlar regelbundet.
Lina går i nian och pluggar hårt och funderar på vad hon ska välja i gymnasiet. Fritiden handlar mycket om ridning, fotografering och kompisar.
Sara går tvåan på naturvetenskapliga programmet. På fritiden handlar det om Chassen, familjens ponny som Sara och Lina sköter, och efter det är det inte mycket tid kvar till annat.
Anna jobbar vidare på Norrskenets förskola där hon jobbar med de allra yngsta barnen. Efter att ha haft ett flertal år med olika sidouppdrag jobbar hon åter enbart i barngrupp vilket känns roligt. Under hösten har Anna efter drygt 21 år som förskollärare blivit ”legitimerad” av skolverket.
Fredrik jobbar på i församlingen och trivs med det. Vid sidan av arbetet är det mycket musik i ett par olika band. Den som läst och minns fjolårets julbrev kommer ihåg att vi trodde han fick hjärtinfarkt men som visade sig vara problem med bröstryggen. När symptomen kom igen denna sommar så argumenterades en stund om problem med ryggen men när läkaren argumenterade med EKG var diskussionen slut. Det var en hjärtinfarkt med påföljande ballongsprängning av två kranskärl. Sju veckors sjukskrivning och rehabilitering och sjukgymnastik under hösten har gått mycket bra, och idag är Fredrik en rökfri motionär som med hjälp av livsstilsförändringar och medicin hoppas på att kunna skriva många julbrev de kommande åren. Processen kring hjärtinfarkten har varit turbulent för hela familjen, och väckt många frågor om livet och livets villkor.

Vi hoppas på ett lyckligt 2012 för oss och för er och tillönskar er en god fortsättning på helgerna!

Agnes, Lina, Sara, Anna & Fredrik

Julbrev 2010

Ännu ett år har snart passerat och det är lätt att konstatera att åren går. Tänk till exempel på såna händelser som att få fira 20-årig bröllopsdag, eller att barnen börjat komma till gymnasieåldern. Inget unikt i sig men dock markörer på att åren går.
En annan sorts åldersmarkör (men med lycklig utgång) är att Fredrik fick åka ambulans till akuten med symptom på hjärtinfarkt men som visade sig var besvär med bröstryggen. Inget alvarligt alltså även om det såg illa ut ett tag och väckte en del tankar om livet och dess villkor.
Annars jobbar vi på som vanligt. Anna inom förskolan med ett delvis utökat ansvar, och Fredrik inom församlingen. Sara har börjat på Naturvetenskapliga programmet, Lina går i åttan, och Agnes i sexan.
Fritiden fylls mycket av barnen och deras aktiviteter. Agnes och Lina tränar och tävlar i konståkning och tränar 4-5 gånger per vecka. Chassen kräver daglig skötsel på stallet och det involverar hela familjen på det ena eller andra sättet. Anna gillar särskilt att skjutsa hela hästekipaget och ryttarna till tävlingar, inte minst med tanke på att få backa med hästfinka på parkeringar överfulla med bilar, hästtransporter, hästar, barn och ungdomar.
En hel del musik har också året inneburit. Fredrik håller igång med tre band och summerar ett 30-tal spelningar under året. Den som vill vet mer om det hittar det här: http://fredrikjuul.webs.com/

God Jul och Gott nytt år önskar Agnes, Lina, Sara, Anna & Fredrik

Julbrev 2009

Det fanns inte plats för dem inne i härberget.
Var skulle man tillbringa julnatten om inte i ett stall?

2009 har snart passerat. För vår del började det med de sista dagarna på Gran Canaria och med en kylslagen hemkomst. Det skiljde 54 grader då vi åkte från San Agustin tills vi kom hem till Lycksele. Ändå gick det förvånansvärt snabbt att anpassa sig till Lycksele och vardagsverkligheten här. Fast å andra sidan så tänker vi på eller kommenterar utlandstjänstgöringen flera gånger i veckan. Just nu finns det dessutom flera intressanta utlandstjänster utannonserade…

Här hemma är det i det stora hela som vanligt. Arbete och skola fyller ut tiden väl och förutom det våra fritidsaktiviteter med konståkning, musik och hästar. Som om det inte fanns nog att göra så köpte vi en egen häst i slutet av sommaren. Han heter Chasmir och är en New Forest D-ponny som framförallt Sara och Lina ansvarar för, men man kan lugnt säga att hela familjen påverkas av att vara hästägare.

Med dessa rader vill vi önska er alla en God jul och Gott nytt år!

Agnes, Lina, Sara, Anna och Fredrik Juul

Jerry

ICA-Jerry landar rakt i mitt hjärta. Reklam är ju just reklam och normalt låter jag mig inte påverkas medvetet. Men när de gäller de tre avsnitt som hittills finns med Jerry så är jag såld. En välgjord och genomtänkt reklam med ett djupare syfte än bara att tjäna pengar. Jerry, eller snarare Ulf och de andra, sätter våra fördomar på skam - men det görs med kärlek och humor.

Lycksele på kartan

Det är total mediahype i Lycksele just nu. Team Pontare med Lyckselekören i körslaget. Rabih Jaber i IDOL 2009. Mycket snack om PR-värde i företagsföreningen. Kommunledningen myser. Sätta Lycksele på kartan o s v. Själv rasar förfrågningarna in till mig om min hitills okände lillebror Calle som också klarar sig bra i idol. Kan det vara så verkligen?










Bröder?
Lika som bär?