Äntligen!

Likt Gert Fylking när litteraturpristagarens namn kungörs är det varje morgon hemma hos oss. A vaknar tidigt men har manats till att vara tyst och stilla eftersom hon sover i samma rum som L & S. 7.30 ringer väckaren, och några minuter senare då jag sträckt på mig går jag över till deras rum för att säga god morgon. Då hoppar A rakt upp ur sängen, landar på golvet och utbrister: Äntligen!