Alldeles säkert. Fast för några år självdiagnosiserade (heter det så?) jag mig som "för lat för att bli utbränd". Jag är fullt medveten att en så slarvig diagnos inte ger rättvisa åt alla de som drabbats av utmattningssympom av olika slag. Kan bara konstatera att det (peppar, peppar) inte biter på mig. Sen jag kom hem från kurs i onsdags har det sett ut ungefär så här: Kvällsjobb, dagsjobb, kvällsaktiviteter med barnen, nattjobb med ett snitt på 4-5 timmars nattsömn samt en lur nu och då. Då var det ändå skönt att det var plusgrader så behövde jag inte ha 6 timmar natttjänstgöring på snökanonen i Bocksliden som jag hade lovat. Var i stället Discjockey på barnens skoldisco, samt steg upp tidigt för älgjakt. Smet tidigare från älgjakten för ha barndop och han tillbaka lagom för att flå oxen som skjöts. Sen har jag förberett mig för i morgon, och i morgon eftermiddag och måndag har jag inget planerat annat än ledighet. Om det inte blir minusgrader förstås...
Förstå mig rätt: Jag klagar inte, jag trivs!
2 kommentarer:
Det kan gå ett tag, men i längden funkar inte det där... men det vet du säkert redan (välment!)
Du borde verkligen dra ner på tempot, det tror jag att jag har nämnt tidigare :D
En sak/dag är lämpligt att ägna sig åt
Skicka en kommentar