Julbrev 2023

Ännu ett år. Man får va tacksam så länge det är så. Inte för att det är nån direkt och överhängande risk men små påminnelser kommer ju, t ex att man i och med 55-årsdagen får inbjudan att stå i kö för trygghetsboende.

Året inleddes annars med festlig diakonvigning för Anna i Luleå domkyrka. Det är väl om inte annat ett tecken att ålder inte behöver vara ett hinder för att söka nya vägar. Anna trivs med jobbet som diakon i Sorsele där det finns både möjligheter och utmaningar.

För Fredriks del är livsresan av ett annat slag och man kan säga att det går utför, i alla fall då man tittar på vågen. Livsstilsförändringarna som följer då man får utmana sina vanor och prioriteringar gör skillnad och ger förutsättningar för några år till på resan. Hjälpen och motivationen hittades i behandling på beteendemedicin på Sorselegården och till dig som har behov och får en sån möjlighet så är det bara att lyckönska.

Vi räknar helt enkelt med att hänga med ett tag till och även om det inte finns några konkreta planer på förändring så tror och hoppas vi att vi ännu inte blivit överraskade av livet för sista gången.

Julen firas med arbete och det viktigaste är att få vara delaktig i ”jul i gemenskap” på församlingsgården förutom ett gäng gudstjänster som ju också hör till.

God Jul och gott nytt år!

Julbrev 2022

2022 har passerat och med det två år i Malå för oss.

Det har sina utmaningar och glädjeämnen att bo och leva här. Närheten mellan människor är definitivt en fördel, liksom närheten till naturen och närheten i samhället. Det tar några minuter att åka till affären och man kan bestämma sig för att gå på bio 10 minuter innan filmen börjar och både hinna köpa biljett och se reklamen. Mer utmanande är att det inte finns läkare på plats alla veckor, att kommunen inte har nåt badhus eller att det är fem mil till bilprovningen för att ta några exempel.

Det största som hänt under året är att Anna studerat, och i december blev hon klar med utbildningen till diakon. Det är slutpunkten på några års studier och vägen in i nya utmaningar. Anna vigs till diakon den 22 januari i Luleå domkyrka och arbetar därefter i Sorsele församling.

Fredrik fortsätter som kyrkoherde i Malå-Sorsele pastorat och det är liksom livet i stort fyllt av glädjeämnen och utmaningar. En mer personlig utmaning handlar om en behövlig hälsosatsning för att långsiktigt öka livskvaliteten och välbefinnandet. Fredrik är sedan oktober i behandling på Beteendemedicin, det som i folkmun kallas Sorselegården, och starten har varit bra men det är en långsiktig och livslång förändring som är målet.

Närmaste året så finns vi i Malå för den som vill hälsa på, men vi börjar januari med två veckor välbehövlig semester på Teneriffa.

Några dagar kring jul tillbringas i Bjuröklubb, där den här bilden tagits en fin vinterdag.

God Jul och Gott Nytt År önskar Anna & Fredrik

Julbrev 2021

2021 tog sin början med att vi packade en släpvagn och körde till Malå. Här flyttade vi in en villa som vi hyrt utan att se den innan. Man kan lätt tro att temperatur och snömängd är den största skillnaden mellan att bo på en turistort på Teneriffa eller i Malå i södra Lappland. Det är det inte. Den största skillnaden är antalet restauranger. På Teneriffa så var livsstilen och arbetstiderna såna att vi åt på restaurang 3-4 gånger per vecka, och om vi hade velat hade vi kunna besöka en ny restaurang varje gång utan att hinna med alla. I Malå finns 3-4 restauranger beroende på hur man räknar och därför äter vi oftast hemma sedan vi kommit hit. Sen är det klart att klimatet skiljer sig en hel del också.

Svenska kyrkan i Malå-Sorsele pastorat är arbetsgivare för både Anna och Fredrik, och det var en av förutsättningarna som förde oss hit. Anna är diakoniassistent på halvtid för att hinna med studier på andra halvan. Det har gått bra och Anna är nu antagen till att börja sista året av studier till diakon, som börjar i januari. Fredrik är kyrkoherde och åtminstone till den yttre ramen är det samma arbete som att vara kyrkoherde på Teneriffa eller någon annanstans.

Det är speciellt att flytta till en ny ort mitt under en pågående pandemi. Allt det som man kan eller vill se, uppleva och lära känna är inte tillgängligt då det är restriktioner. Även om det fortfarande finns osäkerhet och nya restriktioner så har vi ändå kommit in väl i både boende och arbete.

Att bo i inlandet har ju sina speciella förutsättningar, och Fredrik har konstaterat och formulerat följande sanning: ”Man kan ta människan från inlandet, men man kan inte ta inlandet från människan.” Man kan förstås fundera vad det betyder för Anna som ju är en kustbo i själ och hjärta…

 

Till sist vill vi önska er en God Jul och Gott Nytt år!

Anna & Fredrik

Julbrev 2020

2020 har haft sina utmaningar. När vi för några år sen sammanfattade året i ett julbrev så minns vi att vi konstaterade att det inte hände så mycket i takt med att barnen växte upp. Så är det inte längre. Ibland är tillvaron lika krokig som årets julgran, men det rätar ju oftast upp sig. Det år väl som livet är och ska vara, men det finns situationer och händelser då man ställs inför att ta beslut som är allt annat än enkla.

Pandemin förstås som vi alla berörts av på olika sätt. För vår del så blev det karantän från mitten av mars till mitten av juni. Inte bara ”ni kan ju stanna hemma om ni har lust-karantän” utan en lagstadgad sådan där polis och militär patrullerade och kontrollerade om man var ute utan giltigt skäl. Det tar mer på de psykiska krafterna än man tror så när vi efter midsommar åkte till Sverige på semester så kändes det som en befrielse trots att det fortfarande var goda skäl att inte träffas hur som helst.

I slutet av sommaren ställdes vi inför ytterligare en situation som ledde till att vi kom fram till att säga upp oss från de bästa jobb man kan ha, dessutom på en fantastisk plats. Skälet är att det var för mycket tjafs med försäkringsfrågor och när sånt tar för mycket energi så får det bli så. 

Anna har börjat studera på deltid, med siktet inställt på att bli diakon om det är de dörrarna som öppnas. Några dagar innan jul flyttade vi från Teneriffa. Vi firar julen i Bjuröklubb för att sedan flytta till ny bostad och nya jobb i Malå-Sorsele pastorat. Men det får ni läsa om nästa år…

God Jul och ett gott nytt år önskar Anna & Fredrik!

Julbrev 2019

2019 inleddes med att vi packade våra väskor och flyttade till Los Cristianos på Teneriffa för arbete på Svenska kyrkan. Här har vi landat på en fantastisk plats i en fantastisk församling. Nog är det intensivt på arbetet och ibland blir det både många och långa dagar. Men det är oftast roligt och meningsfullt, och det är mängder med livgivande möten med massor av människor. Här har vi det bra och här blir vi kvar så som det känns nu.

Med den erfarenhet vi har av utlandskyrkan och av resande så svarar livet här bra mot hur vi föreställt oss att det skulle vara. Det känns tryggt och säkert, man behöver inte sakna något speciellt som man inte kan vara utan, och då vi eller andra åker från Sverige så följer det ofta med sånt som man kan tyckas behöva. Det som vi däremot inte riktigt hade klart för oss då man flyttar så definitivt och under så lång tid är att det finns ett socialt pris. När barnen fyller år, när det bjuds till 50-årsfest, när släkten ska äta julbord eller när familjen drabbas av sjukdom så är man på fel ställe. Det är inte så att man inte klarar av det, det är bara det att det har sitt sociala pris. Man missar en del av det som man är van att kunna ta bilen för att vara med på. I de situationer då det kommer till kritan så är det förstås inte omöjligt att ta sig hem.

I september åkte vi till Sverige för att följa Fredriks mamma Märtha till sista vilan. Redan under sommaren då vi var hemma i Sverige så märktes att hon tappat gnistan och den 17 augusti drog hon sitt sista andetag. Nu vilar hennes kropp bredvid Kaare på kyrkogården i Skellefteå och hon fick somna in i den tron som hon levde i, förvissad om att de nu får leva tillsammans i det eviga livet. Visst är det tomt utan henne, men så som de sista åren varit också en lättnad.

Livet går vidare och vi är glada att få börja 2020 och önskar er, alla som läser, en God Jul och ett Gott Nytt År!

Och om det är så att ni kan övervinna er flygskam så är ni välkomna att hälsa på – men hör av er innan för säkerhets skull!

Julbrev 2018

Mitt i livet. På flera sätt.

Det ena är åldern. En av oss har fyllt 50 men inte den andra. Hälften gjort och typ hälften kvar. Åren går men det är som det ska vara och det känns bra!

På ett annat sätt är vi mitt i livets alla skiftningar mellan framtid och längtan å ena sidan, och oro och osäkerhet å andra. Det förstnämnda handlar om att äntligen åka iväg på vår mångåriga livsdröm: Jobb i Svenska kyrkan i utlandet och nu blir det på Teneriffa där Anna är diakoniassistent och Fredrik kyrkoherde. Vi började med tjänstledighet och sjukskrivning i augusti men kommer att åka iväg så snart det blir 2019. Det senare handlar om sjukdom bland nära och kära – en oro och omsorg som alltid kommer att finnas och som det finns mycket att säga om, men inte i det här forumet.

Början av året präglades av avslut och uppbrott. Sedan vi sökt jobben så var det en tid av funderingar och förhoppningar, kryddat med uppbrott och avsked, allt med sin kulmen i början av sommaren då vi båda slutade på våra respektive jobb, inte utan känslor och saknad. Lägenheten i Umeå lämnades och sedan dess är vi i huvudsak bosatta i fritidshuset i Bjuröklubb även om hösten tillbringats en hel del hos döttrarna i Umeå med kvartande i soffa och på luftmadrass.

Den här hösten har också inneburit gott om tid med och för varandra, eftersom arbetstiden har varit max halvtid. Det har också inneburit tid för reflexioner över livet och livets villkor, och det behövs.

Om vi då försöker summera allt ihop så har 2018 varit ett år med stora förändringar, och stora frågor. Vi ser fram emot att än mer möta livet och vandra vägen framåt i förhoppning om att målet ska vara nåbart.

God Jul och Gott Nytt År önskar Anna & Fredrik!

Fredrik funderar i oktober: Varken varken eller eller

Jag är inte bekant med Gunnar Ekelöf. Jag har förstås aldrig träffat honom, och inte heller läst speciellt mycket av honom. Nog nämndes han i skolans undervisning i litteraturhistoria, men vi blev inte bekanta ändå.

Nu har jag och mina tankar fastnat i ett uttryck från en av hans dikter och det vill inte ge sig iväg, och ju mer jag tänker på det desto mer förstår jag att det handlar om vår livssituation just nu. Det är i den rätt så långa dikten Absentia Animi från 1949 som han skriver om livet, i alla fall som jag förstår det. Och där, ganska långt in i dikten så kommer det, uttrycket som håller sig kvar: Varken varken eller eller.

Jag och Anna har slutat på våra jobb i våras. Och lämnat vår lägenhet under sommaren. Men inte flyttat iväg till nytt jobb och ny lägenhet trots att det var så det var planerat. Skälet till att det blivit så är sjukdom i familjen.

Det innebär att vi hamnat i ett sorts mellanrum som man kanske kunde tro är besvärande. Och det är klart: Ser man till karriär, ekonomi och hälsa så är det besvärande. Men på ett annat plan där ledorden är omtanke, vila, eftertanke och livskvalitet så är det rätt så skönt. Det är väl som livet är allt som oftast. I skärningspunkten mellan ytterligheterna. Det finns alltid flera sätt att se på sakerna. Det finns alltid saker som kan bli bättre men i det stora hela så är det ganska bra. Varken bra eller dåligt, varken varken eller eller.

Dessutom är det ju ibland så att då man ser tillbaka ser man saker som man inte skulle ha sett eller förstått annars. Kanske kan det bli så den här hösten?